Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
At this also my heart trembleth, and is moved out of his place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hear attentively the noise of his voice, and the sound that goeth out of his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He directeth it under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency; and he will not stay them when his voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
El thundereth marvellously with his voice; great things doeth he, which we cannot comprehend.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For he saith to the snow, Be thou on the earth; likewise to the small rain, and to the great rain of his strength.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Then the beasts go into dens, and remain in their places.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Out of the south cometh the whirlwind: and cold out of the north.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
By the breath of El frost is given: and the breadth of the waters is straitened.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Also by watering he wearieth the thick cloud: he scattereth his bright cloud:
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
And it is turned round about by his counsels: that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the world in the earth.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
He causeth it to come, whether for correction, or for his land, or for mercy.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Hearken unto this, O Job: stand still, and consider the wondrous works of El.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Dost thou know when Eloah disposed them, and caused the light of his cloud to shine?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of him which is perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
How thy garments are warm, when he quieteth the earth by the south wind?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Hast thou with him spread out the sky, which is strong, and as a molten looking glass?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Teach us what we shall say unto him; for we cannot order our speech by reason of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Shall it be told him that I speak? if a man speak, surely he shall be swallowed up.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
And now men see not the bright light which is in the clouds: but the wind passeth, and cleanseth them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Fair weather cometh out of the north: with Eloah is awesome majesty.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Touching the Almighty, we cannot find him out: he is excellent in power, and in judgment, and in plenty of justice: he will not afflict.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
