Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
At this my heart trembleth, and is moved out of its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hear ye attentively the terror of his voice, and the sound that cometh out of his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He beholdeth under all the heavens, and his light is upon the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
After it a noise shall roar, he shall thunder with the voice of his majesty, and shall not be found out, when his voice shall be heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God shall thunder wonderfully with his voice, he that doth great and unsearchable things.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
He commandeth the snow to go down upon the earth, and the winter rain, and the shower of his strength.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He sealeth up the hand of all men, that every one may know his works.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Then the beast shall go into his covert, and shall abide in his den.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Out of the inner parts shall a tempest come, and cold out of the north.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
When God bloweth there cometh frost, and again the waters are poured out abundantly.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Corn desireth clouds, and the clouds spread their light:
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Which go round about, whithersoever the will of him that governeth them shall lead them, to whatsoever he shall command them upon the face of the whole earth:
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether in one tribe, or in his own land, or in what place soever of his mercy he shall command them to be found.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Hearken to these things, Job: Stand, and consider the wondrous works of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Dost thou know when God commanded the rains, to shew his light of his clouds?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Knowest thou the great paths of the clouds, and the perfect knowledges?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Are not thy garments hot, when the south wind blows upon the earth?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Thou perhaps hast made the heavens with him, which are most strong, as if they were of molten brass.
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Shew us what we may say to him: for we are wrapped up in darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Who shall tell him the things I speak? even if a man shall speak, he shall be swallowed up.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
But now they see not the light: the air on a sudden shall be thickened into clouds, and the wind shall pass and drive them away.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Cold cometh out of the north, and to God praise with fear.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
We cannot find him worthily: he is great in strength, and in judgment, and in justice, and he is ineffable.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore men shall fear him, and all that seem to themselves to be wise, shall not dare to behold him.
