Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Aye, my heart trembleth at this also, and leapeth up out of its place:
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hear attentively the roar of his voice, and the murmur going forth from his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He sendeth it forth under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency, and holdeth not back the flashes when his voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thundereth marvellously with his voice, doing great things which we do not comprehend.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For he saith to the snow, Fall on the earth! and to the pouring rain, even the pouring rains of his might.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
And the wild beast goeth into its lair, and they remain in their dens.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
From the chamber [of the south] cometh the whirlwind; and cold from the winds of the north.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
By the breath of God ice is given; and the breadth of the waters is straitened.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Also with plentiful moisture he loadeth the thick clouds, his light dispels the cloud;
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
And they are turned every way by his guidance, that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the circuit of the earth,
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether he cause it to come as a rod, or for his land, or in mercy.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Hearken unto this, Job; stand still and discern the wondrous works of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Dost thou know how God hath disposed them, and how he causeth the lightning of his cloud to flash?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Dost thou know about the balancings of the clouds, the wondrous works of him that is perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
How thy garments become warm when he quieteth the earth by the south wind?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Hast thou with him spread out the sky, firm, like a molten mirror?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Teach us what we shall say unto him! We cannot order [our words] by reason of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Shall it be told him if I would speak? if a man [so] say, surely he shall be swallowed up.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
And now [men] see not the light as it gleameth, it is [hidden] in the skies. But the wind passeth by and cleareth them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
From the north cometh gold; with God is terrible majesty.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
The Almighty, we cannot find him out: excellent in power, and in judgment, and in abundance of justice, he doth not afflict.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
