< Job 37 >

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
“At this my heart also pounds and leaps from its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Listen closely to the thunder of His voice and the rumbling that comes from His mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He unleashes His lightning beneath the whole sky and sends it to the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Then there comes a roaring sound; He thunders with His majestic voice. He does not restrain the lightning when His voice resounds.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thunders wondrously with His voice; He does great things we cannot comprehend.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For He says to the snow, ‘Fall on the earth,’ and to the gentle rain, ‘Pour out a mighty downpour.’
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He seals up the hand of every man, so that all men may know His work.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
The wild animals enter their lairs; they settle down in their dens.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
The tempest comes from its chamber, and the cold from the driving north winds.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
By the breath of God the ice is formed and the watery expanses are frozen.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
He loads the clouds with moisture; He scatters His lightning through them.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
They swirl about, whirling at His direction, accomplishing all that He commands over the face of all the earth.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether for punishment or for His land, He accomplishes this in His loving devotion.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Listen to this, O Job; stand still and consider the wonders of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Do you know how God dispatches the clouds or makes the lightning flash?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Do you understand how the clouds float, those wonders of Him who is perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
You whose clothes get hot when the land lies hushed under the south wind,
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
can you, like Him, spread out the skies to reflect the heat like a mirror of bronze?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Teach us what we should say to Him; we cannot draw up our case when our faces are in darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Should He be told that I want to speak? Would a man ask to be swallowed up?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Now no one can gaze at the sun when it is bright in the skies after the wind has swept them clean.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Out of the north He comes in golden splendor; awesome majesty surrounds Him.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
The Almighty is beyond our reach; He is exalted in power! In His justice and great righteousness He does not oppress.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore, men fear Him, for He is not partial to the wise in heart.”

< Job 37 >