Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Hae hmuen pongah ka palungthin tasoeh moe, a ohhaih ahmuen hoiah angthuih ving.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
A thuih ih lok, anih ih pakha thung hoiah tacawt lok to kahoih ah tahngai ah.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
A thuih ih lok loe van tlim ah kaom ahmuen boih ah phak moe, tangphrapuekhaih doeh long boenghaih ahmuen khoek to phak.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Tangphrapuek pacoengah lok to angzoh; a lensawkhaih lok hoiah kho to pazisak; lok tacawt pacoengah loe, takhi sae songhaih diisak let mak ai boeh.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Dawnrai koi kaom ah Sithaw mah khopazih lok to tacawtsak; aicae mah panoek thai ai ih kalen parai hmuennawk to anih mah sak.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Dantui khaeah, Long ah krah ah, tiah a naa. Khotui khaeah, Kalen parai kho angzoh hanah lok a paek.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Kami boih mah a sak ih hmuen panoek thai hanah, kami boih mah sak ih tok to anghaksak.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Taw ih moinawk loe akhaw thungah caeh o moe, athung ah abuep o.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Aloih bang hoiah takhi kamhae to angzoh moe, aluek bang hoiah kangqai to angzoh.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Sithaw ih takhi mah hmuh pongah, tui to amkhawk, kawk parai tuinawk loe amkhawk o.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Tamai to tui hoiah koisak moe, ni aengh mah tamai to angkhoengsak phaeng.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Long ah kaom hmuennawk boih loe, a thuih ih lok baktih toengah, sak o hanah a thuih ih lok hoiah ni amhae o.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Kaminawk thuitaek han ih, to tih ai boeh loe angmah ih long to khetzawn han ih, to tih ai boeh loe palungnathaih amtuengsak han ih, to tiah ohsak.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Aw Job hae lok hae tahngai ah; dawnrai koi kaom Sithaw ih hmuennawk hae, anghngaih duem ah loe, poek ah.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Sithaw mah kawbangmaw tamainawk to amzamsak moe, aanghaih to ohsak, tiah na panoek maw?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Palunghahaih hoi kakoep, dawnrai koi kaom, Sithaw mah sak ih hmuen ah kaom, tamainawk to kawbangmaw amzamsak, tito na panoek vai maw?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Aloih bang ih takhi mah long to betsak naah, na khukbuen to kawbangmaw bet, tiah na panoek vai maw?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Sithaw mah kabae amdingsak hanah tamai to taboksak, nang loe to tiah na sak thai maw?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Anih khaeah timaw ka thuih o han, tito na patuk ah; khoving pongah tidoeh ka sah o thai ai boeh.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Lokthuih ka koeh, tiah Anih khaeah ka thuih han maw? Kami mah to tiah thui nahaeloe, to kami to anih mah amrosak tangtang tih.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Takhi song moe, tamai to hmuh phaeng naah, mi mah doeh ni aengh to khen thai ai.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Anih loe kampha sui baktiah aluek bang hoiah angzoh; Sithaw loe zitthok Lensawkhaih hoiah akoep.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Thacak Sithaw loe aicae mah hnu thai ai; anih loe thacakhaih, lokcaekhaih hoi toenghaih hoiah akoep; anih loe mi kawbaktih doeh pacaekthlaek ai.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
To pongah kaminawk mah anih to zit o; anih loe palungha kami ni, tiah poek ih kaminawk khingyahaih to tawn ai, tiah a naa.
