Job 36

1 Vidare sade Elihu:

Elihu talade ytterligare, och sade:

2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"

Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.

Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.