Job 36
1 Vidare sade Elihu:
Još govori Elijuj i reèe:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
Potrpi me malo, i pokazaæu ti, jer još ima što bih govorio za Boga.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
Poèeæu izdaleka besjedu svoju, i pokazaæu da je tvorac moj pravedan.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
Doista, neæe biti lažne rijeèi moje, kod tebe je koji pravo misli.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
Gle, Bog je silan, ali nikoga ne odbacuje, silan je snagom srèanom.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
Ne da živjeti bezbožniku, a nevoljnicima èini pravdu.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
Ne odvraæa od pravednika oèiju svojih, nego još s carevima na prijesto posaðuje ih navijek, te se uzvišuju.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Ako li su okovani u puta i svezani užima nevoljnièkim,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
Tada im napominje djela njihova i bezakonja njihova kako su silna.
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
I otvora im uho da bi se popravili, i govori im da se vrate od bezakonja.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Ako poslušaju i stanu mu služiti, dovršuju dane svoje u dobru i godine svoje u radosti.
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
Ako li ne poslušaju, ginu od maèa i umiru s bezumlja.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
A koji su licemjerna srca, navlaèe gnjev i ne vièu kad ih poveže;
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
Umire u mladosti duša njihova i život njihov meðu kurvama.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
Izbavlja nevoljnika iz nevolje njegove i otvora mu uho u muci.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
Tako bi i tebe izveo iz tjeskobe na prostrano mjesto, gdje ništa ne dosaðuje, i mirni sto tvoj bio bi pun pretiline.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
Ali si zaslužio sud bezbožnièki; i sud i pravda snaðe te.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Doista, gnjev je na tebi; gledaj da te ne odbaci u karanju, te te veliki otkup neæe izbaviti.
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
Hoæe li gledati na tvoje bogatstvo? neæe ni na zlato ni na kaku silu blaga tvojega.
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
Ne uzdiši za noæu u koju narodi odlaze na svoje mjesto.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Èuvaj se da ne pogledaš na taštinu i voliš nju nego nevolju.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Gle, Bog je najviši svojom silom, ko je uèitelj kao on?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
Ko mu je odredio put njegov? ili ko æe mu reæi: èiniš nepravo?
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Opominji se da velièaš djela njegova, koja gledaju ljudi.
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
Svi ljudi vide ih, svaki ih gleda izdaleka.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
Gle, Bog je velik, i ne možemo ga poznati, broj godina njegovijeh ne može se dokuèiti.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
Jer on steže kaplje vodene, koje liju dažd iz oblaka njegovijeh;
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
Kad teku oblaci, kaplju na mnoštvo ljudsko.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
I ko bi razumio prostor oblacima i grmljavu u šatoru njegovu?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Kako prostire nad njim svjetlost svoju, i dubine morske pokriva?
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
Tijem sudi narodima, daje hrane izobila.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
Rukama zaklanja svjetlost, i nareðuje koga da srete,
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Javljajuæi prema njemu dobru volju svoju, i prema stoci i prema rodu zemaljskom.
