Job 36
1 Vidare sade Elihu:
Og Elihu blev ved og sagde:
2 Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
Bi mig lidt, og jeg vil belære dig, thi her er endnu noget at tale for Gud.
3 Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
Jeg vil hente min Kundskab langt borte fra og skaffe den, som har skabt mig, Ret.
4 Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
Thi sandelig, mine Taler ere ikke Løgn; een, som er oprigtig i hvad han ved, er hos dig.
5 Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
Se, Gud er mægtig, og han vil ikke forkaste nogen, han er mægtig i Forstandens Styrke.
6 Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
Han lader ikke en ugudelig leve, men skaffer de elendige Ret.
7 Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
Han drager ikke sine Øjne bort fra de retfærdige, hos Konger paa Tronen, der sætter han dem evindelig, og de skulle ophøjes.
8 Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
Og om de blive bundne i Lænker, blive fangne med Elendigheds Snore,
9 så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
da forkynder han dem deres Gerninger og deres Overtrædelser, at de vare overmodige;
10 han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
da aabner han deres Øren for Formaningen og siger, at de skulle omvende sig fra Uretfærdighed.
11 Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
Dersom de da ville høre og tjene ham, da skulle de ende deres Dage i det gode og deres Aar i Liflighed;
12 Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
men dersom de ikke ville høre, da skulle de omkomme ved Sværdet op opgive Aanden i Uforstand.
13 Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
Og de vanhellige af Hjerte nære Vrede, de raabe ej til ham, naar han binder dem.
14 deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
Deres Sjæl dør hen i Ungdommen og deres Liv som Skørlevneres.
15 Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
Han frier en elendig ved hans Elendighed og aabner deres Øre ved Trængsel.
16 Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
Ogsaa dig leder han ud af Trængselens Strube til det vide Rum, hvor der ikke er snævert; og hvad, som sættes paa dit Bord, er fuldt af Fedme.
17 Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
Men har du fuldt op af den uretfærdiges Sag, skal Sag og Dom følges ad.
18 Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
Thi lad ej Vreden forlede dig til Spot og lad ej den store Løsesum forføre dig!
19 Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
Mon han skulde agte din Rigdom? nej, hverken det skønne Guld eller nogen Magts Styrke!
20 Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
Du skal ikke hige efter Natten, da Folk borttages fra deres Sted.
21 Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
Forsvar dig, at du ikke vender dit Ansigt til Uret; thi denne har du foretrukket fremfor det at lide.
22 Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
Se, Gud er ophøjet ved sin Kraft; hvo er en Lærer som han?
23 Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: "Du gör vad orätt är?"
Hvo har foreskrevet ham hans Vej? og hvo tør sige: Du har gjort Uret?
24 Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
Kom i Hu, at du ophøjer hans Gerning, hvilken Folk have besunget;
25 och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
hvilken alle Mennesker have set, hvilken Mennesket skuer langtfra.
26 Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
Se, Gud er stor, og vi kunne ikke kende ham, og man kan ikke udgrunde Tallet paa hans Aar.
27 Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
Thi han drager Vandets Draaber til sig; gennem hans Dunstkreds beredes de til Regn,
28 skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
hvilken Skyerne lade nedflyde, lade neddryppe over mange Mennesker.
29 Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
Mon ogsaa nogen forstaa hans Skyers Udspænding, hans Hyttes Bragen?
30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
Se, han udbreder sit Lys om sig og skjuler Havets Rødder.
31 Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
Thi derved dømmer han Folkene, giver dem Spise i Overflødighed.
32 I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
Over sine Hænder dækker han med Lyset, og han giver det Befaling imod den, det skal ramme.
33 Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
Om ham forkynder hans Torden, ja om ham Kvæget, naar han drager op.
