Job 35
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Og Elihu tok til ords og sagde:
2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
«Seg, trur du vel at slikt er rett, so du meir rettvis er enn Gud,
3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
når djervt du spør: «Kva gagn hev eg, kva løn um eg frå syndi flyr?»
4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
På dette vil eg svara deg og likeins venerne med deg.
5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
Ditt auga du mot himmelen snu, og sjå på skyerne der uppe!
6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
Di synd, kann ho vel skade honom? Lid han, um dine brot er mange?
7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
Er du rettvis, kva gjev du honom? Kva fær han då utav di hand?
8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
Di synd vedkjem ein mann som deg, di rettferd gjeld eit menneskje.
9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
Dei klagar yver urett stor og skrik um hjelp mot valdsmenns arm;
10 men ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
men spør’kje: «Kvar er Gud, min skapar, som let ved natt lovsongar tona,
11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?"
gjev oss meir vit enn dyr på mark og meir forstand enn fugl i luft?»
12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
Der ropar dei - han svarar ikkje - um hjelp mot ovmod hjå dei vonde.
13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
Gud høyrer ei på tome ord, slikt agtar Allvald ikkje på.
14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
Um enn du segjer du ei ser han, han ser han nok saki, bi på honom!
15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
Og no, når vreiden hans ei refser, tru han ei kjenner dårskapen?
16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
Men Job let upp sin munn til fåfengd, uvitugt talar han so mykje.»
