Job 35
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Elihu hob sodann wieder an und sprach:
2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
Hälst du das Recht, nennst du das “meine Gerechtigkeit vor Gott”,
3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
daß du fragst, was sie dir nütze? “Was hilft mir's mehr, als wenn ich sündige?”
4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
Ich will dir Antwort geben und deinen Freunden mit dir.
5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
Schau zum Himmel auf und sieh, blicke hinauf zu den Wolken, die hoch über dir sind.
6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
Wenn du sündigst, was kannst du ihm thun? und sind deiner Übertretungen viel, was schadest du ihm?
7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
Bist du fromm, was schenkst du ihm, oder was empfängt er aus deiner Hand?
8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
Den Mann, wie du einer bist, geht dein Frevel an, und das Menschenkind deine Frömmigkeit!
9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
Man schreit wohl über der Bedrückungen Menge, klagt über den Arm der Großen,
10 men ingen frågar: "Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
doch keiner sagt: “Wo ist Gott mein Schöpfer, der Lobgesänge schenkt in der Nacht,
11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?"
der uns belehrt vor den Tieren des Feldes und vor den Vögeln unter dem Himmel und Weisheit giebt?”
12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
Dann schreit man denn, ohne Erhörung bei ihm zu finden, über den Übermut der Bösen.
13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
Nein, Nichtiges erhört Gott nicht, und der Allmächtige beachtet es nicht,
14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
geschweige, da du sagst, du sehest ihn nicht; der Streit liege ihm vor und du harrtest sein.
15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
Und nun, weil sein Zorn nicht gestraft hat, soll er um die Vergehung gar nicht gewußt haben!
16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
Hiob aber that seinen Mund auf zu leerem Gerede; ohne Einsicht macht er viel Redens.
