Job 34

1 Och Elihu tog till orda och sade:

Och Elihu svarade, och sade:

2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.