Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Још говори Елијуј и рече:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Чујте, мудри, беседу моју, и разумни послушајте ме.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Јер ухо познаје беседу као што грло куша јело.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Разаберимо шта је право, извидимо међу собом шта је добро.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Јер Јов рече: Праведан сам, а Бог одбаци моју правду.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
Хоћу ли лагати за своју правду? Стрела је моја смртна, а без кривице.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Који је човек као Јов да као воду пије подсмех?
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
И да се дружи с онима који чине безакоње, и да ходи с безбожним људима?
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
Јер рече: Не помаже човеку да угађа Богу.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Зато, људи разумни, послушајте ме; далеко је од Бога злоћа и неправда од Свемогућег.
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Јер по делу плаћа човеку и даје сваком да нађе према путу свом.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Доиста Бог не ради зло и Свемогући не изврће правде.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Ко Му је предао земљу? И ко је уредио васиљену?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Кад би на себе окренуо срце своје, узео би к себи дух свој и дисање своје;
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Изгинуло би свако тело, и човек би се вратио у прах.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Ако си, дакле, разуман, чуј ово: слушај глас речи мојих.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Може ли владати онај који мрзи на правду? Хоћеш ли осудити оног који је најправеднији?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Каже ли се цару: Ниткове! И кнезовима: Безбожници?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
А камо ли Ономе који не гледа кнезовима ко су, нити у Њега вреди више богати од сиромаха, јер су сви дело руку Његових.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Умиру за час, и у по ноћи усколеба се народ и пропадне, и однесе се јаки без руке људске.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Јер су очи Његове обраћене на путеве човечије и види све кораке његове.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Нема мрака ни сена смртнога где би се сакрили који чине безакоње.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Јер никоме не одгађа кад дође да се суди с Богом.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Сатире јаке недокучиво, и поставља друге на њихово место.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Јер зна дела њихова, и док обрати ноћ, сатру се.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Као безбожне разбија их на видику.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Јер одступише од Њега и не гледаше ни на које путеве Његове;
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Те дође до Њега вика сиромахова, и чу вику невољних.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Кад Он умири, ко ће узнемирити? И кад Он сакрије лице, ко ће Га видети? И то бива и народу и човеку.
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Да не би царовао лицемер, да не би било замке народу.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Заиста, треба казати Богу: Подносио сам, нећу више грешити.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
А шта не видим, Ти ме научи; ако сам чинио неправду, нећу више.
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Еда ли ће по теби плаћати, јер теби није по вољи, јер ти бираш а не Он? Ако знаш шта, говори.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Људи ће разумни са мном казати, и мудар ће човек пристати,
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
Да Јов не говори разумно, и да речи његове нису мудре.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Оче мој, нека се Јов искуша до краја, што одговара као зли људи.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Јер домеће на грех свој безакоње, пљеска рукама међу нама, и много говори на Бога.
