Job 34

1 Och Elihu tog till orda och sade:

Elihu mówił dalej:

2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

Słuchajcie, mądrzy, moich słów i wy, uczeni, posłuchajcie mnie.

3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

Ucho bowiem bada słowa, jak podniebienie smakuje pokarm.

4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

Wybierzmy sobie sąd, rozeznajmy między sobą, co jest dobre.

5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

Hiob bowiem powiedział: Jestem sprawiedliwy, a Bóg odrzucił moją sprawę.

6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."

Czy mam kłamać wbrew swojej racji? Nieuleczalna jest moja rana, bez przestępstwa.

7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

Czy jest człowiek podobny do Hioba, który pije obelgi jak wodę?

8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

I który obraca się w towarzystwie czyniących nieprawość i chodzi z niegodziwcami?

9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."

Powiedział bowiem: Nic to nie pomoże człowiekowi, że ma upodobanie w Bogu.

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Dlatego posłuchajcie mnie, ludzie rozumni: Daleki jest Bóg od niegodziwości, Wszechmocny – od nieprawości.

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

Bo odpłaci człowiekowi według jego czynu i wynagrodzi każdemu według jego drogi.

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Nie, naprawdę Bóg nie czyni przewrotnie, Wszechmocny nie wypacza sądu.

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Któż mu powierzył ziemię? Kto urządził cały okrąg świata?

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

Gdyby zwrócił ku człowiekowi swoje serce, gdyby wziął do siebie jego ducha i tchnienie;

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

To zginęłoby wszelkie ciało razem, a człowiek w proch by się obrócił.

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

Jeśli więc masz rozum, posłuchaj tego [i] nadstaw uszu na moje słowa.

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Czy ma panować ten, który nienawidzi prawości? Czy potępisz tego, który jest bardzo sprawiedliwy?

18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?

Czy wypada do króla mówić: Nikczemniku? A do książąt: Bezbożni?

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

Tym bardziej do tego, który nie ma względu na książąt i nie stawia bogacza nad ubogim? Oni wszyscy bowiem są dziełem jego rąk.

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

Umrą nagle, o północy lud będzie wzruszony i przeminie, a mocarz zostanie usunięty bez [udziału] ręki [ludzkiej].

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

Jego oczy bowiem patrzą na drogi człowieka i [on] widzi wszystkie jego kroki.

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Nie ma ciemności ani cienia śmierci, gdzie mogliby się ukryć ci, którzy czynią nieprawość.

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

Na człowieka bowiem nie wkłada więcej [niż to, co słuszne], aby stawił się na sąd przed Bogiem.

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

Rozbije wielu mocarzy i innych osadzi w ich miejsce.

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

A ponieważ zna ich czyny, wywraca ich w nocy, aby byli zmiażdżeni.

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

Chłoszcze ich jako niegodziwych w miejscu widocznym;

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

Za to, że odstąpili od niego i nie zważali na żadne jego drogi;

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

Z tego powodu dochodzi do niego wołanie biednych, a on wysłuchuje wołania ubogich.

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

Gdy zaprowadzi pokój, któż go zburzy? A gdy zakryje swoje oblicze, któż go ujrzy? [A czyni] tak zarówno narodowi, jak i człowiekowi;

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

Aby obłudnik już nie panował i nie był pułapką dla ludzi.

31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

Doprawdy, powinieneś mówić do Boga: Poniosłem [karę], a nie będę [już] grzeszyć.

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."

Naucz mnie tego, [czego] nie widzę; jeśli popełniłem nieprawość, [już] więcej tego nie uczynię.

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

Czy [wszystko] ma być po twojej myśli? On odpłaci, czy odrzucisz, czy wybierzesz, a nie ja. Ale jeśli wiesz lepiej, to powiedz.

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

Niech mi powiedzą ludzie rozumni, niech człowiek mądry posłucha mnie:

35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."

Hiob mówi niemądrze, a jego słowa nie są roztropne.

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

Niech Hiob zostanie doświadczony do końca za swoje odpowiedzi odnośnie do niegodziwych ludzi.

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

Dodaje bowiem buntu do swego grzechu, klaszcze przy nas rękoma i mnoży swoje słowa przeciwko Bogu.