Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Og Elihu tok til ords og sagde:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
«Vismenner, høyr på ordi mine! Kunnige folk, lyd no på meg!
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
For ordi prøver ein med øyro, som ein med gomen maten smakar.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
So lat oss no det rette velja og saman finna ut det gode!
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
For Job hev sagt: «Eg skuldfri er; min rett hev Gud ifrå meg teke;
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
tråss i min rett, stend eg som ljugar, uskuldig fekk eg ulivssår.»
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Finst det vel nokon mann som Job? som gløyper hædings ord som vatn,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
som held med illgjerdsmenner lag, hev umgang med gudlause folk?
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
For han hev sagt: «Kva gagnar det ein mann å vera ven med Gud?»
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Difor, de menn med vit, høyr meg! D’er langt frå Gud å vera gudlaus, frå Allvalds-Gud å gjera urett.
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Han løner mannen for hans gjerd, fer med han etter all hans ferd.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Nei, urettferdig er’kje Gud, og Allvald krenkjer ikkje retten.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Kven let vel honom styra jordi? Og kven hev grunna jordheims-kringen?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Um han på seg åleine tenkte og drog sin ande til seg att,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
då gjekk alt livande til grunns, og menneskja vart atter mold.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Um du er klok, so høyr på dette, og lyd på ljoden av mitt ord!
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Kann ein som hatar retten, styra? Fordømer du den allrettvise?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Kann ein til kongen segja: «Niding!» Og til dei megtige: «Du brotsmann?»
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Til han som ei gjer skil på fyrstar, og ikkje vyrder rik mot fatig. Av di hans hand hev skapt deim alle?
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Dei andast brått og midt um natti, eit folk avjagast og kverv burt, stormenn forgjengst i hjelpeløysa.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Hans augo ser til mannsens ferd, han skodar kvart eit stig han tek;
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
det finst’kje skugge eller myrker der illgjerdsmenn kann løyna seg.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Han tarv’kje lenge sjå på mannen fyrr han lyt møta Gud til doms.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Han utan forhøyr storfolk krasar og andre set i deira stad.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Han kjennar heile deira verk og gjev um natti deim til tyning.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Han tuktar deim som illgjerdsmenner, ein stad der alle kann det sjå,
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
dei som hev vike burt frå han og ikkje hev hans vegar fylgt -
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
so han kann høyra armods klaga og jammerskrik frå undertrykte.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Fær han det stilt, kven vil fordøma? Løyner han seg - kven kann då sjå han? - for folkemugen og for mannen,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
so ikkje gudlaus mann skal råda og vera snaror yver folket.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
For segjer ein vel so til Gud: «Ovmodigt hev eg bore meg; eg vil ikkje lenger vera vond.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
Vis du meg det eg ikkje ser! hev eg gjort synd, vil eg snu um?»
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Skal han då straffa som du tykkjer? D’er du som er den misnøgde; so lyt du velja, ikkje eg; og du fær segja det du veit.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Dei kloke folk vil segja til meg, og kvar ein vismann som meg høyrer:
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
«Job talar ikkje med forstand hans ord er utan ettertanke.»
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Gjev Job må allstødt verta prøvd for sine svar på nidings vis!
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
For han legg brotsverk til si synd og ber seg vyrdlaust millom oss, og talar mange ord mot Gud.»
