Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Pronuntians itaque Eliu, etiam hæc locutus est:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Audite sapientes verba mea, et eruditi auscultate me:
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
Auris enim verba probat, et guttur escas gustu diiudicat.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Iudicium eligamus nobis, et inter nos videamus quid sit melius.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Quia dixit Iob: Iustus sum, et Deus subvertit iudicium meum.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
In iudicando enim me, mendacium est: violenta sagitta mea absque ullo peccato.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Quis est vir ut est Iob, qui bibit subsannationem quasi aquam:
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
Qui graditur cum operantibus iniquitatem, et ambulat cum viris impiis?
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
Dixit enim: Non placebit vir Deo, etiam si cucurrerit cum eo.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Ideo viri cordati audite me, absit a Deo impietas, et ab Omnipotente iniquitas.
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Opus enim hominis reddet ei, et iuxta vias singulorum restituet eis.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Vere enim Deus non condemnabit frustra, nec Omnipotens subvertet iudicium.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Quem constituit alium super terram? aut quem posuit super orbem, quem fabricatus est?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Si direxerit ad eum cor suum, spiritum illius et flatum ad se trahet.
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
Deficiet omnis caro simul, et homo in cinerem revertetur.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Si habes ergo intellectum, audi quod dicitur, et ausculta vocem eloquii mei.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Numquid qui non amat iudicium, sanari potest? et quomodo tu eum, qui iustus est, in tantum condemnas?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Qui dicit regi, apostata: qui vocat duces impios:
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Qui non accipit personas principum: nec cognovit tyrannum, cum disceptaret contra pauperum: opus enim manuum eius sunt universi.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Subito morientur, et in media nocte turbabuntur populi, et pertransibunt, et auferent violentum absque manu.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Oculi enim eius super vias hominum, et omnes gressus eorum considerat.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Non sunt tenebræ, et non est umbra mortis, ut abscondantur ibi qui operantur iniquitatem.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Neque enim ultra in hominis potestate est, ut veniat ad Deum in iudicium.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Conteret multos, et innumerabiles, et stare faciet alios pro eis.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Novit enim opera eorum: et idcirco inducet noctem, et conterentur.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Quasi impios percussit eos in loco videntium.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Qui quasi de industria recesserunt ab eo, et omnes vias eius intelligere noluerunt:
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
Ut pervenire facerent ad eum clamorem egeni, et audiret vocem pauperum.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Ipso enim concedente pacem, quis est qui condemnet? ex quo absconderit vultum, quis est qui contempletur eum et super gentes et super omnes homines?
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Qui regnare facit hominem hypocritam propter peccata populi.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Quia ergo ego locutus sum ad Deum, te quoque non prohibebo.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
Si erravi, tu doce me: si iniquitatem locutus sum, ultra non addam.
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Numquid a te Deus expetit eam, quia displicuit tibi? tu enim cœpisti loqui, et non ego: quod si quid nosti melius, loquere.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Viri intelligentes loquantur mihi, et vir sapiens audiat me.
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
Iob autem stulte locutus est, et verba illius non sonant disciplinam.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Pater mi, probetur Iob usque ad finem: ne desinas ab homine iniquitatis.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
Quia addit super peccata sua blasphemiam, inter nos interim constringatur: et tunc ad iudicium provocet sermonibus suis Deum.
