Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
S megszólalt Élíhú és mondta:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
Halljátok, bölcsek, szavaimat, és tudók ti, figyeljetek rám;
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
mert a fül vizsgálja, a szavakat s az íny ízlel, hogy egyék.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Válasszuk magunknak, a mi jog, tudjuk meg egymás közt, mi a jó.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Mert azt mondta Jób: igazam van, de Isten elvette jogomat.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
Jogom ellenére hazudjak-e? Végzetes a nyíl, mely talált, bűntett nélkül.
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Ki oly férfi, mint Jób, ki mint vizet issza a gúnyt;
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
s elmegy társulni jogtalanság cselekvőivel és járni gonoszság embereivel!
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
Mert azt mondta: nincs haszna a férfinak, midőn Istennél kedvessé teszi magát.
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Azért, ész emberei, hallgassatok reám, távol legyen Isten a gonoszságtól s a Mindenható a jogtalanságtól!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
Mert az ember művét megfizeti neki s a férfi útja szerint, úgy juttat neki.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Úgy bizony, Isten nem tesz gonoszságot, és a Mindenható nem ferdít jogot.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
Ki bízta reá a földet, s ki tette reá az egész világot?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Ha csak önnönmagára fordítaná szívét, önnönmagához visszavonná szellemét és leheletét:
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
kimúlna minden halandó együttesen s az ember porhoz térne vissza.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Ha tehát van értelem, halljad ezt, figyelj beszédem szavára.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Vajon ki a jogot gyűlöli, kormányozhat-e, avagy az igazságost, hatalmast kárhoztathatod-e?
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Mondhatni-e királynak: alávaló, nemeseknek: gonosz?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
A ki nem tekintette fejedelmek személyét a nem tűntette ki az előkelőt a szegénnyel szemben, mert kezeinek műve mindannyian.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Pillanat alatt meghalnak, és éjfélkor megrendül a nép s eltűnik s elmozdítják a zsarnokot – nem kézzel.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Mert szemei rajta vannak az ember útjain, és mind a lépéseit látja.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Nincs sötétség, nincs vakhomály, hogy ott elrejtőzzenek a jogtalanság cselekvői.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Mert nem kell többé ügyelnie az emberre, hogy Istenhez törvényre menjen.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Megtöri a hatalmasakat kutatás nélkül s másokat állít helyökbe.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
Ennélfogva ismeri tetteiket, feldúlja őket éjjel és szétűzetnek;
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Mint gonoszokat lecsapta őket, nézőknek a helyén.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Mivelhogy eltávoztak mellőle s mind az útjaira nem vetettek ügyet,
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
juttatván eléje a sanyarúnak jajkiáltását, hallja is a szegények jajkiáltását.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
S ha Ő nyugalmat szerez, ki kárhoztatná őt, s ha elrejti arczát, ki láthatja őt – mind népen, mind emberen egyaránt;
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
nehogy uralkodjék istentelen ember, nehogy legyenek népnek tőrei.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Mert Istennek mondhatni-e: bűnhődöm, bár nem vétettem;
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
a mit nem látok, arra taníts te, ha jogtalanságot cselekedtem, nem teszem többé?
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Vélekedésed szerint fizessen-e, inert megvetetted, mert te választasz s nem én? A mit tudsz, mondd el!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Eszes emberek megmondják nekem, s bölcs férfiú, ki rám hallgat:
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
Jób nem tudással beszél és szavai nem belátással valók.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Vajha vizsgáltatnék Jób mindvégig válaszai miatt jogtalan emberek módjára;
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
mert vétkéhez hozzá tesz bűntettet, tapsolgat köztünk és sokasítja mondásait Istenhez.
