Job 34

1 Och Elihu tog till orda och sade:

Elihu hob sodann wieder an und sprach:

2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

Hört, ihr Weisen, meine Worte, und ihr Verständigen leiht mir euer Ohr.

3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

Denn das Ohr prüft die Worte, wie der Gaumen die Speise kostet.

4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

Das Rechte wollen wir ausfindig machen, gemeinsam erkennen, was gut ist.

5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

Denn Hiob hat gesagt: “Ich bin schuldlos, doch Gott hat mir mein Recht entzogen.

6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."

Trotz meines Rechtes soll ich lügen? Mich traf ein böser Pfeil, ohne mein Verschulden.”

7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

Wo ist ein Mann wie Hiob, der Lästerung wie Wasser trinkt,

8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

zur Genossenschaft mit Übelthätern schreitet und zum Umgang mit Frevlern?

9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."

Denn er hat gesagt: “Der Mensch hat keinen Nutzen davon, daß er mit Gott Freundschaft hält.”

10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

Darum, ihr Einsichtigen, hört mir zu: Ferne sei es, daß Gott Frevel übte, und der Allmächtige Unrecht!

11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

Nein, des Menschen Thun vergilt er ihm und nach des Mannes Wandel läßt er's ihm ergehen.

12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

Ja wahrlich, Gott handelt nicht ungerecht und der Allmächtige beugt nicht das Recht.

13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

Wer hat ihm die Erde anvertraut? Und wer hat die ganze Welt gegründet?

14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

Wenn er auf sich nur achtete, seinen Geist und Odem an sich zöge,

15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

so würde alles Fleisch miteinander vergehen, und der Mensch würde wieder zu Staub.

16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

Hast du Verstand, so höre dies, leihe dein Ohr dem Laute meiner Worte.

17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

Kann auch, wer das Recht haßt, die Zügel führen? Oder willst du den Gerechten, Gewaltigen ins Unrecht setzen?

18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?

Ihn, der zum König spricht: “Du Nichtswürdiger!” “du Gottloser” zu Edlen?

19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

Der nicht Partei für Fürsten nimmt, noch den Reichen vor dem Armen bevorzugt; denn seiner Hände Werk sind sie alle.

20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

Augenblicklich sterben sie und mitten in der Nacht: das Volk wird aufgerüttelt, und sie fahren dahin; und den Starken beseitigt man, ohne eine Hand zu rühren.

21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

Denn seine Augen schauen auf eines jeden Wege, und alle seine Schritte sieht er.

22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

Keine Finsternis giebts und kein so tiefes Dunkel, da sich die Übelthäter bergen könnten.

23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

Denn er braucht nicht erst auf einen Mann zu achten, damit er vor Gott zum Gericht erscheine.

24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

Er zerschmettert Starke ohne Untersuchung und läßt andre an ihre Stelle treten.

25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

Somit kennt er ihre Thaten und stürzt sie über Nacht, und sie werden zermalmt.

26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

Ihre Missethat geißelt er, da, wo alle es sehen,

27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

darum, weil sie von ihm abgefallen sind und alle seine Wege außer acht gelassen haben,

28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

damit sie das Geschrei des Armen vor ihn brächten, und er das Schreien der Elenden hörte.

29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

Und wenn er Ruhe schaft, wer will ihn verurteilen? Wenn er das Antlitz verbirgt, wer kann ihn schauen? Und dennoch wacht er über Volk und Menschen,

30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

daß nicht ein ruchloser Mensch herrsche, nicht Fallstricke des Volks.

31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

Denn hat man etwa zu Gotte gesagt: “Ich trage, will nicht Übles thun!

32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."

“Über das, was ich nicht sehe, belehre du mich; wenn ich Unrecht gethan habe, will ich's nicht wieder thun”.

33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

Soll er es nach deinem Sinne vergelten, weil du verschmähst? Denn du mußt bestimmen und nicht ich! Und was du weißt sprich aus!

34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

Einsichtige Leute werden mir sagen, und ein weiser Mann, der mir zuhört:

35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."

“Hiob redet ohne Einsicht, und seine Worte sind ohne Überlegung.”

36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

O, möchte doch Hiob fort und fort geprüft werden wegen seiner Einwände nach Sünderart!

37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

Denn zu seiner Sünde fügt er Frevel; in unserer Mitte höhnt er und macht viel Redens gegen Gott.