Job 34
1 Och Elihu tog till orda och sade:
Elihu nastavi svoju besjedu i reče:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
“I vi, mudraci, čujte što ću reći, vi, ljudi umni, poslušajte mene,
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
jer uši nam prosuđuju besjede isto kao što nepce hranu kuša.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
Zajedno ispitajmo što je pravo i razmislimo skupa što je dobro.
5 Se, Job har sagt: "Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
Job je utvrdio: 'Ja sam pravedan, ali Bog meni pravdu uskraćuje.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit."
U pravu sam, a lašcem prave mene, nasmrt prostrijeljen, a bez krivnje svoje!'
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
Zar gdje čovjeka ima poput Joba koji porugu pije kao vodu,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
sa zlikovcima koji skupa hodi i s opakima isti dijeli put?
9 Ty han säger: "Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud."
On tvrdi: 'Kakva korist je čovjeku od tog što Bogu ugoditi želi?'
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
Stoga me čujte, vi ljudi pametni! Od Boga zlo je veoma daleko i nepravednost od Svemogućega,
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
te on čovjeku plaća po djelima, daje svakom po njegovu vladanju.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
Odista, Bog zla nikada ne čini, niti Svesilni kad izvrće pravo.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
TÓa tko je njemu povjerio zemlju i vasioni svijet tko je stvorio?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
Kad bi on dah svoj u se povukao, kad bi čitav svoj duh k sebi vratio,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
sva bića bi odjednom izdahnula i u prah bi se pretvorio čovjek.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
Ako razuma imaš, slušaj ovo, prikloni uho glasu riječi mojih.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
Može li vladat' koji mrzi pravo? Najpravednijeg hoćeš li osudit'? -
18 Får man då säga till en konung: "Du ogärningsman", eller till en furste: "Du ogudaktige"?
Onog koji kaže kralju: 'Nitkove!' a odličniku govori: 'Zlikovče!'
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
Koji nije spram knezovima pristran i jednak mu je ubog i mogućnik, jer oni su djelo ruku njegovih?
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
Zaglave za tren, usred gluhe noći: komešaju se narodi, prolaze; ni od čije ruke moćni padaju.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
Jer, on nadzire pute čovjekove, pazi nad svakim njegovim korakom.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
Nema toga mraka niti crne tmine gdje bi se mogli zlikovci sakriti.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
Bog nikome unaprijed ne kaže kada će na sud pred njega stupiti.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
Bez saslušanja on satire jake i stavlja druge na njihovo mjesto.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
TÓa odveć dobro poznaje im djela! Sred noći on ih obara i gazi.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
Ćuškom ih bije zbog zloće njihove na mjestu gdje ih svi vidjeti mogu.
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
Jer prestadoše za njime hoditi, zanemariše putove njegove
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
goneć uboge da vape do njega i potlačene da k njemu leleču.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
Al' miruje li, tko da njega gane? Zastre li lice, tko ga vidjet' može?
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
Nad pucima bdi k'o i nad čovjekom da ne zavlada tko narod zavodi.
31 Kan man väl säga till Gud: "Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
Kada bezbožnik Bogu svome kaže: 'Zavedoše me, više griješit neću.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer."
Ne uviđam li, ti me sad pouči, i ako sam kad nepravdu činio, ubuduće ja činiti je neću!'
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
Misliš da Bog mora njega kazniti, dok ti zamisli njegove prezireš? Al' kada ti odlučuješ, a ne ja, mudrost nam svoju istresi dÓe sada!
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
Svi ljudi umni sa mnom će se složit' i svatko razuman koji čuje mene:
35 "Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd."
Nepromišljeno Job je govorio, u riječima mu neima mudrosti.
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
Stoga, nek' se Job dokraja iskuša, jer odgovara poput zlikovaca;
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
a svom grijehu još pobunu domeće, među nama on plješće dlanovima i hule svoje na Boga gomila.”
