Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
“Na afei, Hiob, tie me nsɛm; yɛ aso ma biribiara a mɛka.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Merebebue mʼano; me nsɛm aba me tɛkrɛma so.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Me nsɛm fi koma a ɛteɛ mu; na mʼano de ahonim pa ka nea minim.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Onyankopɔn Honhom na abɔ me; Otumfo no home ma me nkwa.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Sɛ wubetumi a, ma me mmuae; siesie wo ho, na ka si mʼanim.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Wo ne me nyinaa yɛ pɛ wɔ Onyankopɔn anim; me nso wɔbɔɔ me fii dɔte mu.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Ɛnsɛ sɛ wusuro me, na ɛnsɛ sɛ me nsa yɛ den wɔ wo so.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
“Nanso woaka ama mate, mete saa nsɛm no, na wokae se,
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
‘Meyɛ kronkron na minni bɔne; me ho tew na afɔdi biara nni me ho.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Nanso Onyankopɔn anya me ho mfomso wafa me sɛ ne tamfo.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
Ɔde me nan hyɛ mpokyerɛ mu; na nʼani wɔ mʼakwan nyinaa so.’
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
“Nanso meka mekyerɛ wo se, eyi mu de woayɛ mfomso, efisɛ Onyankopɔn so sen ɔdesani.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Na adɛn nti na wunwiinwii hyɛ no sɛ ommua onipa nsɛm biara ana?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Nanso Onyankopɔn kasa wɔ akwan ahorow so, na ebia nnipa nte.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Ɔkasa wɔ daeso ne anadwo anisoadehu mu, bere a nna afa nnipa na wɔada hatee wɔ wɔn mpa so no,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
otumi kasa gu wɔn asom na ɔde kɔkɔbɔ yi wɔn hu,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
sɛ ɔbɛdan onipa afi nneyɛe bɔne ho na watwe no afi ahantan ho,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
sɛ ɔmma ne kra nkɔ amoa mu na ɔnhwere ne nkwa wɔ afoa ano.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Anaasɛ wotumi de mpa so yaw twe onipa aso nnompe mu yaw a ennyae da,
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
kosi sɛ ne kɔn nnɔ aduan na ne kra nso po aduan a ɛyɛ akɔnnɔ pa ara;
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
ɔfɔn yɛ basaa, na ne nnompe a anka ɛho akata no, ho da hɔ.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Ne kra bɛn ɔda, na ne nkwa bɛn owu abɔfo.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
“Nanso sɛ ɔbɔfo bi wɔ nʼafa sɛ odimafo a, ɛyɛ apem mu baako, na ɔbɛkyerɛ no nea eye ma no,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
obehu no mmɔbɔ na waka se, ‘Munnyaa no na wankɔ ɔda mu; na manya mpatade ama no,’
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
afei ne were yɛ foforo sɛ abofra; na esi ne dedaw mu yɛ sɛ mmerantebere mu de.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Ɔbɔ Onyankopɔn mpae na onya adom fi ne hɔ, ohu Onyankopɔn anim na ɔde ahosɛpɛw teɛ mu; na Onyankopɔn gye no bio sɛ ɔtreneeni.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Afei ɔba nnipa mu bɛka se, ‘Meyɛɛ bɔne na mekyeaa nea ɛteɛ, nanso mannya nea ɛfata me.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
Ogyee me kra na wamma no ankɔ ɔda mu, enti mɛtena ase na madi hann no mu dɛ.’
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
“Onyankopɔn yɛ eyinom nyinaa ma onipa, mprenu ne ne mprɛnsa so,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
sɛnea ne kra renkɔ ɔda mu, na nkwa hann no ahyerɛn ne so.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
“Yɛ aso, Hiob, na tie me; yɛ dinn na menkasa.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Na sɛ wowɔ biribi ka a, bua me; kasa, na mepɛ sɛ wobu wo bem.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Sɛ ɛnte saa nso a, ɛno de tie me. Yɛ dinn na mɛkyerɛ wo nyansa.”
