Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Èuj dakle, Jove, besjedu moju, i slušaj sve rijeèi moje.

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Evo, sad otvoram usta svoja; govori jezik moj u ustima mojim.

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Po pravom srcu mom biæe rijeèi moje, i misao èistu izreæi æe usne moje.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Duh Božji stvorio me je, i dah svemoguæega dao mi je život.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Ako možeš, odgovori mi, pripravi se i stani mi nasuprot.

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Evo, ja æu biti mjesto Boga, kao što si rekao; od kala sam naèinjen i ja.

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Eto, strah moj neæe te strašiti, i ruka moja neæe te tištati.

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Rekao si dakle preda mnom, i èuo sam glas tvojih rijeèi:

9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

Èist sam, bez grijeha, prav sam i nema bezakonja na meni.

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

Evo, traži zadjevicu sa mnom, drži me za svoga neprijatelja.

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

Meæe u klade noge moje, vreba po svijem stazama mojim.

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Eto, u tom nijesi pravedan, odgovaram ti; jer je Bog veæi od èovjeka.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Zašto se preš s njim, što za sva djela svoja ne odgovara?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Jedanput govori Bog i dva puta; ali èovjek ne pazi.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

U snu, u utvari noænoj, kad tvrd san padne na ljude, kad spavaju u postelji,

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

Tada otvora uho ljudima i nauku im zapeèaæava,

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Da bi odvratio èovjeka od djela njegova, i zaklonio od njega oholost;

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

Da bi saèuvao dušu njegovu od jame, i život njegov da ne naiðe na maè.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

I kara ga bolovima na postelji njegovoj, i sve kosti njegove teškom bolešæu.

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Tako da se životu njegovu gadi hljeb i duši njegovoj jelo najmilije;

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Nestaje tijela njegova naoèigled, i izmalaju se kosti njegove, koje se prije nijesu vidjele,

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

I duša se njegova približuje grobu, i život njegov smrti.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Ako ima glasnika, tumaèa, jednoga od tisuæe, koji bi kazao èovjeku dužnost njegovu,

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

Tada æe se smilovati na nj, i reæi æe: izbavi ga da ne otide u grob; našao sam otkup.

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

I pomladiæe se tijelo njegovo kao u djeteta, i povratiæe se na dane mladosti svoje,

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Moliæe se Bogu, i pomilovaæe ga, i gledaæe lice njegovo radujuæi se, i vratiæe èovjeku po pravdi njegovoj.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Gledajuæi ljudi reæi æe: bijah zgriješio, i što je pravo izvrnuo, ali mi ne pomože.

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

On izbavi dušu moju da ne otide u jamu, i život moj da gleda svjetlost.

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Gle, sve ovo èini Bog dva puta i tri puta èovjeku,

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

Da bi povratio dušu njegovu od jame, da bi ga obasjavala svjetlost živijeh.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Pazi, Jove, slušaj me, muèi, da ja govorim.

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Ako imaš što reæi, odgovori mi; govori, jer sam te rad opravdati;

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

Ako li ne, slušaj ti mene; muèi, i nauèiæu te mudrosti.