Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Men hør nu, Job, på min tale og lytt til alle mine ord!
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Se, jeg har åpnet mine leber, allerede taler min tunge i min munn.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Ærlige og opriktige er mine ord, og hvad jeg vet, skal mine leber uttale likefrem.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Guds Ånd har skapt mig, og den Allmektiges ånde holder mig live.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Hvis du kan, så svar mig! Rust dig mot mig, tred frem!
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Se, jeg er din like for Gud, også jeg er dannet av ler.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Redsel for mig skal ikke overvelde dig, og min myndighet ikke tynge dig.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Sannelig, du har sagt i mitt nærvær, så lød dine ord som jeg hørte:
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
Ren er jeg, uten brøde, plettfri er jeg og fri for misgjerning;
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
men Gud søker grunn til fiendskap mot mig, han akter mig for sin uvenn;
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
han setter mine føtter i stokken og vokter på alle mine veier.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Nei, i dette har du ikke rett, svarer jeg dig; Gud er jo større enn et menneske.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Hvorfor går du i rette med ham? Han svarer jo ikke et eneste ord.
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Men én gang taler Gud, ja to ganger hvis mennesket ikke akter på det.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
I drøm, i nattlig syn, når dyp søvn faller på menneskene, når de slumrer på sitt leie,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
da åpner han deres ører og trykker sitt segl på advarselen til dem,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
for å få mennesket til å la sin gjerning fare og for å utrydde overmotet hos mannen,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
for å berge hans sjel fra graven og hans liv fra å rammes av det drepende spyd.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Mennesket tuktes også med smerter på sitt leie, og en stadig uro går gjennem marg og ben.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
Han vemmes ved brød og hans sjel ved lekker mat.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Hans kjøtt tæres bort, så en ikke ser det mere, og hans ben, som en før ikke så, ligger bare;
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
hans sjel kommer nær til graven og hans liv til dødens engler.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Er det da hos ham en engel, en tolk, en av tusen, som forkynner mennesket dets rette vei,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
da ynkes Gud over ham og sier: Fri ham fra å fare ned i graven! Jeg har fått løsepenger.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Hans kropp blir da frodigere enn i ungdommen, han blir atter som i sin ungdoms dager.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Han beder til Gud, og han er ham nådig; han ser Guds åsyn med jubel, og han gir mennesket dets rettferdighet tilbake.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Han synger for menneskene og sier: Jeg hadde syndet og gjort det rette kroket, men han gjengjeldte mig det ikke;
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
han har fridd min sjel fra å fare ned i graven, og mitt liv ser lyset med lyst.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Se, alt dette gjør Gud to ganger, ja tre, mot en mann
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
for å frelse hans sjel fra graven, så han omstråles av de levendes lys.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Gi akt, Job, hør på mig! Ti, så jeg får tale.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Har du ord, så svar mig, tal! Jeg vil gjerne gi dig rett.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Hvis ikke, så hør du på mig! Ti, så jeg får lære dig visdom.
