Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Ie amy zao, ry Iobe, janjiño o entakoo, tsendreño iaby o volakoo.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Hehe t’ie misoka-bava; mirehake ty lela am-bavako ao.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Habeo’ ty havantañan-troko o volakoo, le hitaron-kilala ki’e o soñikoo.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Nitsene ahiko t’i Arofon’Añahare, vaho mameloñe ahy ty kofò’ i El-Sadai.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Toiño iraho naho mete’o; alaharo añ’atrefako etoa; mitroara!
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Hehe t’ie aman’ Añahare manahake azo: nitsenèñe am-bokon-dietse ka.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Ehe, tsy hahafiriatsandry azo ty fihembaña’o ahy, mbore tsy havesatse ama’o te tindrieko.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Toe nisaontsy am-pitsanoñako irehe, tsinendreko i fiarañanañan-dañona’oy,
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
nanao ty hoe: Mikanitsoke iraho, tsy aman-kakeo; ki’e tsy aman-tahiñe an-troko ao.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Ie mipay lengo’e haneseha’e ahy, Izaho atao’e ho rafelahi’e;
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
Ajo’e an-dongòk’ ao o tombokoo, vandroñe’e iaby o lalakoo.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Hete! ambarako azo: Zao ty tsy maha-to ty azo: Jabajaba te ama’ ondaty t’i Andrianañahare.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Ino ty atreatre’o aze, te inao, Tsy hene volilie’e o anoe’eo?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Indraike ty itsaràn’ Añahare, he indroe, fe tsy haoñe’ ondaty.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
amo nofioo, añ’aroñaron-kaleñe, naho milañake an-drotse ondatio, ie mihity an-tihy ao;
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
zay ty anokafa’e ty ravembia’ ondaty naho ampipiteha’e ao ty fanoroañe,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
soa te havi’e amo sata’eo t’indaty naho sebaña’e ty firengevohan-dRaolombelo,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
hitàn-ty tro’e tsy homb- an’tsikeokeok’ ao naho ty fiai’e tsy ho mongorem-pibara.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Liloveñe am-panaentaeñañe an-tihi’e eo ondatio, itoreova’e nainai’e o taola’eo,
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
ampara te heje’e ty mahakama, vaho tsy nom-pisafoa’e ty raha mafiry.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Minik’ avao ty sandri’e, le tsy trea; o taola’eo tsy niisake taolo, mirikiriky henaneo.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Harivoe’ ty tro’e ty kibory, naho ty fiai’e o mpamonoo.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Aa naho eo ty anjely hañalañalañe ho aze, raik’ ami’ty arivo, hañatoà’e ty havantaña’ ondaty,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
le ee te hiferenaiña’e, hanao ty hoe, Hahao re tsy higodañe mb’an-tsikeokeok’ ao; fa nitreako ty vilin’ ai’e;
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
le hanahake ty haleme’ ty nofon’ ajaja ty sandri’e, Apoho himpolia’e o andron-katòra’eo.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Mihalaly aman’ Añahare re, le no’e, isa’e an-kafaleañe i lahara’ey, vaho ampolie’e ama’ ondaty ty havañona’e.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Hibekoa’e ondatio, ami’ty hoe: Nandilatse iraho, nimengoheko ty hahiti’e vaho tsy sazò ahy;
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
toe jineba’e ty troko tsy hivariña’e mb’an-koboñ’ao, ho isa’ ty fiaiko i fireandreañey.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Inao, fanoen’ Añahare iaby rezay, in-droe, eka in-telo amy t’indaty,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
hampolie’e boak’an-tsikeokeok’ ao ty tro’e, hiloeloe an-kazavàn-kavelo.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Mitomira ry Iobe, janjiño iraho; mianjiña le hivolañe.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Ihe aman’ entañe, toiño; mitaroña fa te hañatò azo iraho.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Naho tsie, mitsatsiha, mianjiña, vaho hanarako hihitse.
