Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
“Kaakano ggwe Yobu, wuliriza ebigambo byange: ssaayo omwoyo ku byonna bye njogera.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Laba nnaatera okwasamya akamwa kange, ebigambo byange bindi ku lulimi.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Ebigambo byange biva mu mutima omulongoofu; olulimi lwange, mu bwesimbu, lwogera bye mmanyi.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Omwoyo wa Katonda ye yankola, era omukka gw’oyo Ayinzabyonna gumpa obulamu.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Onnyanukule nno bw’oba osobola, teekateeka ebigambo byo onjolekere.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Laba, nange ndi ggwe mu maaso ga Katonda. Nange nava mu bbumba.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Tobaako ky’otya, sijja kukunyigiriza.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Ddala ddala oyogedde mpulira, ebigambo byennyini mbiwulidde ng’ogamba nti,
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
Ndi mulongoofu sirina kibi, siriiko musango so mu nze temuli butali butuukirivu.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Kyokka Katonda anteekako omusango, anfudde omulabe we.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
Asiba ebigere byange mu nvuba, antwala okuba omulabe we.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
“Naye leka nkubuulire, mu kino toli mutuufu. Katonda asinga omuntu.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Lwaki omwemulugunyiza nti, taddamu bigambo bya muntu yenna?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Kubanga Katonda ayogerera mu ngeri emu, n’awalala n’ayogerera mu ngeri endala, wadde ng’omuntu tassaayo mwoyo.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Mu kirooto mu kwolesebwa ekiro ng’otulo tungi tukutte abantu nga beebase ku bitanda byabwe,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
aggula amatu g’abantu, n’abalabula n’ebyekango,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
alyoke akyuse omuntu okumuggya mu bikolwa ebibi n’amalala,
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
aziyize emmeeme ye okukka mu bunnya, n’obulamu bwe buleme okuzikirira n’ekitala.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
“Omuntu ayinza okubonerezebwa, olumbe ne lumulumira ku kitanda kye, n’alumwa olutatadde mu magumba ge,
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
obulamu bwe ne bwetamira ddala emmere, emmeeme ye n’ekyayira ddala ebyassava.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Omubiri gwe gugwako ku magumba, n’amagumba ge ne gafubutukayo gye gaali geekwese,
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
emmeeme ye n’esembera kumpi n’obunnya; obulamu bwe ne bulaga eri abo abaleeta okufa.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Singa wabaawo malayika ku ludda lwe, amuwolereza, omu ku lukumi, okubuulira omuntu ekigwanidde;
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
yandimukwatiddwa ekisa n’amugamba nti, ‘Muwonye aleme kusuulibwa magombe, mmusasulidde omutango,’
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
omubiri gwe guzzibwa buggya ng’ogw’omwana omuwere, era guddayo ne gubeera nga bwe gwali mu nnaku ze ez’obuvubuka.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Omuntu asaba Katonda, Katonda n’amukwatirwa ekisa. Alaba amaaso ga Katonda n’ajaguza n’essanyu, Katonda n’amuddiza nate ekifo kye eky’obutuukirivu.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Awo omuntu n’akomawo eri abantu n’abagamba nti, Nayonoona, ne nkola ekyo ekitaali kirungi, naye ne sibonerezebwa nga bwe kyali kiŋŋwanidde.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
Yanunula emmeeme yange n’amponya okukka mu bunnya; kyenaava mbeera omulamu ne nsigala nga mpoomerwa ekitangaala.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
“Bw’atyo Katonda bw’akola omuntu emirundi ebiri oba esatu,
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
okuzza emmeeme ye ng’agiggya emagombe, ekitangaala eky’obulamu kimwakire.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
“Yobu, weetegereze nnyo, ompulirize; siriikirira nkubuulire.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Bw’oba ng’olina eky’okwogera kyonna, nziraamu; yogera kubanga njagala wejjeerere.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Bwe kitaba kityo, mpuliriza; sirika nange nnaakuyigiriza amagezi.”
