Job 33
1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
“Inge, Job, lohng akwoya Ma nukewa nga ac fahk nu sum uh.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Nga akola in fahk ma oan in nunak luk uh.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Kas luk inge nukewa ma ke nunak na pwaye luk, Ac nga ac kaskas na pwaye nu sum.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Ngun lun God pa oreyula, ac ase nu sik moul.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
“Topukyu kom fin ku. Akoela kas in alein lom an.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Nga kom oana sie ye mutun God, Kut kewa orekla ke fohk kle.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Ke ma inge wangin sripa kom in sangeng sik; Nga ac tia funmweti kom.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
“Pa inge ma nga lohng kom fahk ah:
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
Kom fahk mu, ‘Wangin ma koluk luk; wangin ma sufal nga orala. Nga nasnas ac wangin mwetik.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
A God El sifacna sokak sripa lal in akkeokyeyu, Ac oreyu oana sie mwet lokoalok lal.
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
El kapriya niuk ke mwe kapir, Ac tawi mukuikui nukewa luk.’
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
“Tuh nga fahk nu sum Job, kom tafongla. God El fulat liki kutena mwet.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Efu ku kom akkolukye God Ac fahk mu El tiana topuk tukak lun mwet uh?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
God El ne kaskas na kaskas, A wanginna mwet lohang nu ke ma El fahk uh.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Ke mwet uh ac motul ke fong uh, God El ac sramsram nu selos ke mweme ac oayapa ke aruruma.
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
El oru elos in lohng ma El fahk, Ac elos sangeng ke kas in sensenkakin lal nu selos uh.
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
God El kaskas in tuh kutongya orekma koluk lalos Ac in molelosla elos in tia inse fulat.
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
El ac fah tia lela in kunausyukla elos; El molelos liki misa.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
God El aksuwosye sie mwet ke El sang mas nu sel Ac nwakla manol ke waiok.
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
Sie mwet mas ac srungala mongo, Finne mongo ma arulana yu, a ac akkolukye ikwal.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Manol ac srila nwe Kom ac ku in liye sri nukewa kacl uh;
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Ac tia paht el ac som nu in facl sin mwet misa.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
“Sahp ac oasr lipufan tuku kasrel — Sie sin lipufan tausin lun God, Su akesmakinye mwet uh ke ma kunalos.
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
Ke sripen pakomuta lal, lipufan sac ac fahk, ‘Fuhlella, El ac tia som nu in facl sin mwet misa. Pa inge molin aksukosokyal uh.’
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
Manol ac fah sifil fusri, ac kui;
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Ke el pre, God El ac fah topkol; El ac fah alu nu sin God ke engan; God El ac fah oru tuh ma nukewa in sifil wola nu sel.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
El ac fahk ye mutun mwet uh, ‘Nga orekma koluk. Nga tia oru ma wo, tusruktu God El sruokyuwi na ac tia sisyula.
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
El sruokyuwi tuh nga in tia som nu in facl sin mwet misa, Ac inge nga srakna moul.’
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
“God El nuna oru na ouinge pacl nukewa;
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
El ac molela moul lun sie mwet Ac sang nu sel tuh elan arulana engan lah el moul.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
“Inge, Job, porongo ma nga fahk uh; Misla ac lela ngan kaskas.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Tuh fin oasr ma kom lungse fahk, kom fahk nga in lohng; Fin tuh pwaye ma kom fahk an, nga fah insewowo in fahk mu pwaye sum.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
A fin wangin ma kom ac fahk, kom misla ac porongeyu, Ac nga ac fah luti nu sum in lalmwetmet.”
