Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Ora dunque, Giobbe, ascolta, ti prego, i miei ragionamenti, E porgi gli orecchi a tutte le mie parole.

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Ecco, ora io ho aperta la mia bocca, La mia lingua parla nel mio palato.

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Le mie parole [saranno secondo] la dirittura del mio cuore; E le mie labbra proferiranno scienza pura.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Lo Spirito di Dio mi ha fatto, E l'alito dell'Onnipotente mi ha data la vita.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Se tu puoi, rispondimi; Mettiti in ordine contro a me, e presentati pure.

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Ecco, io [sono] a Dio, come tu; Anch'io sono stato tratto dal fango.

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Ecco, il mio spavento non ti sgomenterà, E la mia mano non ti sarà grave addosso.

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Tu hai pur detto, udendolo io, Ed io ho intesa la voce delle parole:

9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

Io [son] puro, senza misfatto; Io [son] netto, e non [vi è] iniquità in me;

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

Ecco, egli trova delle occasioni contro a me; Egli mi reputa per suo nemico;

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

Egli ha messi i miei piedi ne' ceppi, Egli spia tutti i miei sentieri.

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Ecco, [in] questo tu non sei stato giusto; io ti risponderò; Perciocchè Iddio è vie maggiore che l'uomo.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Perchè hai tu conteso con lui, Perchè egli non dichiara tutte le sue ragioni?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

[Egli è ben vero], che [talora] Iddio parla una volta, E due, [a chi] non vi ha atteso.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

In sogno, [in] vision notturna, Quando il più profondo sonno cade in su gli uomini, Quando essi son tutti sonnacchiosi sopra i [lor] letti;

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

Allora egli apre loro l'orecchio, E suggella il lor castigo;

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Per istorre l'uomo dalle opere [sue], E per far che la superbia dell'uomo non apparisca più;

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

Per iscampar l'anima sua dalla fossa, E far che la sua vita non passi per la spada.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Ma [talora altresì] l'uomo è castigato con dolori sopra il suo letto, E tutte le sue ossa di grave [malattia];

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

E la sua vita gli fa abbominare il cibo, E l'anima sua la vivanda desiderabile;

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

La sua carne è consumata, talchè non apparisce più; E le sue ossa, [che prima] non si vedevano, spuntano fuori;

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

E l'anima sua si accosta alla fossa, E la vita sua a' [mali] mortali.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Ma se [allora] vi è appresso di lui alcun messo, un parlatore, Uno d'infra mille, Per dichiarare all'uomo il suo dovere;

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

[Iddio] gli farà grazia, e dirà: Riscuotilo, che non iscenda alla fossa; Io ho trovato il riscatto.

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

La sua carne diventerà morbida, più che [non è] in fanciullezza; Egli ritornerà a' dì della sua giovanezza.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Egli supplicherà a Dio, ed egli gli sarà placato, E [gli] farà veder la sua faccia con giubilo, E renderà all'uomo la sua giustizia.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Ed esso [poi] si volgerà verso gli uomini, e dirà: Io avea peccato, ed avea pervertita la dirittura, E [ciò] non mi ha punto giovato.

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

[Così Iddio] riscoterà l'anima sua, che non passi nella fossa, E la vita sua vedrà la luce.

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Ecco, Iddio opera tutte queste cose Due e tre volte inverso l'uomo;

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

Per ritrarre l'anima sua dalla fossa, Acciocchè sia illuminata della luce de' viventi.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Attendi, o Giobbe, ascoltami; Taci, ed io parlerò.

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Se tu hai alcuna cosa da dire, rispondimi; Parla, perciocchè io desidero giustificarti.

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

Se no, ascoltami tu; Taci, ed io t'insegnerò la sapienza.