Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Men hør nu Job, paa min Tale og lyt til alle mine Ord!

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Se, jeg har aabnet min Mund, min Tunge taler i Ganen;

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

mine Ord er talt af oprigtigt Hjerte, mine Læber fører lutret Tale.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Guds Aand har skabt mig, den Almægtiges Aande har givet mig Liv.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Svar mig, i Fald du kan, rust dig imod mig, mød frem!

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Se, jeg er din Lige for Gud, ogsaa jeg er taget af Ler;

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Rædsel for mig skal ikke skræmme dig, min Haand skal ej ligge tyngende paa dig.

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Dog, det har du sagt i mit Paahør, jeg hørte saa lydende Ord:

9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

»Jeg er ren og uden Brøde, lydeløs, uden Skyld;

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

men han søger Paaskud imod mig, regner mig for sin Fjende;

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

han lægger mine Fødder i Blokken, vogter paa alle mine Veje.«

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Se, der har du Uret, det er mit Svar, thi Gud er større end Mennesket.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Hvorfor tvistes du med ham, fordi han ej svarer paa dine Ord?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Thi paa een Maade taler Gud, ja paa to, men man ænser det ikke:

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

I Drømme, i natligt Syn, naar Dvale falder paa Mennesker, naar de slumrende hviler paa Lejet;

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

da aabner han Menneskers Øre, gør dem angst med Skræmmebilleder

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

for at faa Mennesket bort fra Uret og udrydde Hovmod af Manden,

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

holde hans Sjæl fra Graven, hans Liv fra Vaabendød.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Eller han revses med Smerter paa Lejet, uafbrudt staar der Kamp i hans Ben;

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Livet i ham væmmes ved Brød og hans Sjæl ved lækker Mad;

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

hans Kød svinder hen, saa det ikke ses, hans Knogler, som før ikke saas, bliver blottet;

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

hans Sjæl kommer Graven nær, hans Liv de dræbende Magter.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Hvis da en Engel er paa hans Side, een blandt de tusind Talsmænd, som varsler Mennesket Tugt,

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

og den viser ham Naade og siger: »Fri ham fra at synke i Graven, Løsepenge har jeg faaet!«

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

da svulmer hans Legem af Friskhed, han oplever atter sin Ungdom.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Han beder til Gud, og han er ham naadig, han skuer med Jubel hans Aasyn, fortæller Mennesker om sin Frelse.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Han synger det ud for Folk: »Jeg synded og krænkede Retten og fik dog ej Løn som forskyldt!

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

Han har friet min Sjæl fra at fare i Grav, mit Liv ser Lyset med Lyst!«

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Se, alle disse Ting gør Gud to Gange, ja tre med Mennesket

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

for at redde hans Sjæl fra Graven, saa han skuer Livets Lys!

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Lyt til og hør mig, Job, ti stille, saa jeg kan tale!

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Har du noget at sige, saa svar mig, tal, thi gerne gav jeg dig Ret;

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

hvis ikke, saa høre du paa mig, ti stille, at jeg kan lære dig Visdom!