< Job 33 >

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
Toe Job, ka lok hae tahngai ah; ka thuih ih loknawk boih hae tahngai ah.
2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
Khenah, vaihi pakha ka angh moe, ka palai mah lokthuih.
3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
Ka loknawk loe ka poek toenghaih hoiah ni angzoh; ka palai mah kahoih palunghahaih lok to thuih.
4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
Sithaw ih Muithla mah ni kai hae sak moe, Thacak Angraeng ih takhi mah hinghaih ang paek.
5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
Na pathim thaih nahaeloe na patim ah, amsakcoek ah loe ka hmaa ah angdoe ah.
6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
Khenah, Sithaw hmaa ah kai doeh nang baktiah ni ka oh, kai doeh long hoiah ni sak toeng.
7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
Khenah, na zit han koi kai khaeah tidoeh om ai; na nuiah kazit ban to ka koeng mak ai.
8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
Na thuih ih lok to ka thaih, na thuih ih loknawk to ka thaih boeh,
9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
kai loe ka ciim, zae sakhaih ka tawn ai; sakpazaehaih doeh ka tawn ai.
10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
Khenah, Sithaw mah ka zaehaih pakrong; kai hae a misa ah ang suek,
11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."
ka khok hae thlong ang thuk pae moe, ka caehhaih loklamnawk boih ang pakaa, tiah na thuih.
12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
Khenah, na thuih pazae boeh; lok kang pathim han vop, Sithaw loe kami pongah len kue.
13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
Anih mah ka sak ih hmuen kawng pongah lok pathim ai, tiah na thuih moe, Sithaw to na laisaep thuih loe?
14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
Sithaw mah lok vaito thuih pacoengah, kalah loklam bang hoiah lok a thuih pae let, toe kami mah panoek pae thai ai.
15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
Kami loe iih angam moe, iihhaih ahmuen ah a iih, qum amang ah hnuksakhaih mah,
16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
a naa thungah lok to thuih pae moe, thuitaekhaih lok to paek,
17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
kami mah sak atimhaih to pahnawt moe, amoekhaih tawn han ai ah a sak.
18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
Anih hinghaih to tangqom thung hoiah Sithaw mah pahlong moe, sumsen hoi duek han ai ah pakaa pae.
19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
Anih loe iihhaih ahmuen ah angsong hanah nathaih hoiah kami to thuitaek moe, ahuhnawk boih to natsak;
20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
To naah a hinghaih mah buh to panuet moe, palung mah buhcaak angnaa pae ai.
21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
Anih loe zaek kaeng boeh moe, kamtueng vai ai ahuhnawk doeh, amtueng boih.
22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
Ue, a hinghaih mah taprong to pangh tathuk, a hinghaih amrosakkungnawk khaeah phak tom boeh.
23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
Toe kaminawk khaeah toenghaih loklam to patuek hanah, van kami sangto thungah, maeto mah Sithaw hoi kami salakah laicaeh ah om nahaeloe,
24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."
Sithaw mah anih to tahmen ah loe, Tangqom thung caeh han ai ah anih to pahlong ah; anih akranghaih to ka hnuk boeh, tiah thui tih.
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
To naah anih ih ngan loe nawkta ngan baktiah angcoeng let ueloe, thendoeng nathuem ih baktih toengah om let tih.
26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
Anih mah Sithaw khaeah lawkthui ueloe, mikhmai hoihaih to hnu tih; anghoehaih hoi Sithaw ih mikhmai to hnu tih; Sithaw mah a toenghaih to kami hanah paek.
27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
Anih mah kaminawk hmaa ah, Mi kawbaktih mah doeh ka zae moeng boeh, toenghaih to toeng ai ah ka sak moeng boeh, to hmuen mah kai han avanghaih tidoeh na paek ai, tiah thui nahaeloe,
28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."
Anih mah tangqom thung hoiah a hinghaih to akrang ueloe, a hinghaih mah aanghaih to hnu tih.
29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
Khenah, Sithaw mah hae hmuennawk hae kami khaeah sak toepsoep;
30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
anih hinghaih to tangqom thung hoiah amlaemsak let moe, hinghaih paek aanghaih thungah a caeh haih.
31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
Aw Job, naa to patuengah loe, ka lok hae acoehaih hoiah tahngai ah; anghngai duem ah; lok kang thuih han vop.
32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
Lokthuih na koeh nahaeloe, na pathim ah; toenghaih hnuksak han ka koeh pongah, lok na thui ah.
33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Toe lokthuih han na tawn ai nahaeloe, ka lok hae tahngai ah; anghngai duem ah, palunghahaih kang patuk han, tiah a naa.

< Job 33 >