Job 33

1 Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Amola wali, Yoube! Na sia: huluane noga: le nabima!

2 Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Na da na asigi dawa: suga liligi huluane sia: musa: momagele esala.

3 Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Na sia: huluane da moloidafa amola na da dafawane sia: fawane sia: mu.

4 Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Gode Ea A: silibu da na da: i hahamoi amola nama esalusu i.

5 Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Di da nama bu adole imunu defele galea, nama adole ima. Dia fofada: mu sia: amo hahamoma.

6 Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Ani galu da Gode Ea siga ba: ma: ne defele esala. Gode da ani laga osoboga hahamoi.

7 Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Amaiba: le, di da nama beda: mu bai da hame gala. Na da di hame banenesimu!

8 Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Na da nabi, di da amane sia: i,

9 "Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

‘Na da hame giadofai. Na da wadela: le hame hamosu. Na da moloidafa amola wadela: i hou hame dawa:

10 men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

Be Gode da udigili nama doagala: musa: , logo hogosa. E da na Ea ha lai dunu defele ba: sa.

11 Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

E da na emo sia: inega la: gisa. E da na osa: le gagabe huluane ha: giwane sosodo aligisa.’

12 Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Be Yoube! Na da dima sia: sa! Di da giadofai dagoi. Gode Ea hou da osobo bagade dunu huluane ilia hou baligisa.

13 Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Dia abuliba: le Gode da ninia egane sia: be amoma hame adole iaha, Ema amane diwaneya udidisala: ?

14 Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Gode da gebewane sia: nana, sia: nana, be dunu afae da Ea sia: hame naba.

15 I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

Gasia, dunu ilia da golasea, Gode da simasia amola esala ba: su amodili ilima olelesa.

16 då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

Ilia da Ea sia: nabimusa: , E da ilima logesa. Amasea, ilia da Ea sisane sia: nabasea, beda: gia: sa.

17 när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Gode da ilia wadela: le hamosu logo hedofamusa: sia: sa. E da ili hidale agoane gasa fi hou hamosa: besa: le, ilima sia: sa.

18 Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

E da ili gugunufinisima: ne logo hame doasimu. E da ili bogosa: besa: le gaga: sa.

19 Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Gode da dunu moloma: ne, olo amola da: iba: le se iasu ema iasisa.

20 Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Olo madelai dunu, ea da magedasu hou fisisa. Ha: i manu noga: idafa ea higa: i ba: sa.

21 Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Ea da: i da udigili geloga: le, gasa dabuawane ba: sa.

22 Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

Ea da bogoi sogega masunu gadenei ba: sa.

23 Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Gode Ea a: igele dunu osea: idafa da e moloiwane hamoma: ne olelesa. Amabela: ? A: igele dunu afae da amo oloi dunu fidimusa: misa: bela: ?

24 då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

A: igele dunu da ema asigiba: le, amane sia: mu. ‘E masa: ne yolesima! Ea da bogoi sogega gudu hame sa: imu. Ea halegale masa: ne, dabe da wea!”

25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

Ea da: i hodo da bu gaheabolowane gasa fimu.

26 När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Ea da Godema sia: ne gadosea, E da ea sia: nabimu. Ea da hahawane Godema nodone sia: ne gadomu. Gode da ea hou huluane bu hahamomu.

27 Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Dunu afae afae, ea da odagiaba amane sisane fofada: mu, ‘Na da wadela: le hamoi dagoi. Na da molole hame hamoi, be Gode da na gaga: i.

28 ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

E da na bogoi sogega sa: imu logo amo hedofaiba: le, na da esalebe wea.’

29 Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Gode da amo hou huluane gebewane hamonana.

30 till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

E dunu ea esalusu amo gaga: le, amola amo dunu hahawane esaloma: ne hamosa.

31 Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Wali, Yoube! Na sia: be goe nabima! Ouiya: ma! Na sia: na: !

32 Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Be di da sia: galea, na naba: ! Di da moloidafa galea, na da dia: sia: hame gua: mu!

33 Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.

Be amai hame galea, ouiya: ma! Amola na sia: nabima! Amola di da bagade dawa: su hou lama: ne, na da dima olelemu.