< Job 32 >

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
І переста́ли ті троє мужів відповідати Йову, бо він був справедливий в оча́х своїх.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
І запалився гнів Елігу, сина Барах'їлового, бузянина, з роду Рамового, — на Йова запали́вся гнів його за те, що той уважав душу свою справедливішою за Бога.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Також на трьох при́ятелів його запалився його гнів за те, що не знайшли вони відповіді, а зробили тільки Йова винним.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
А Елігу вичікував Йова та їх із словами, бо вони були ста́рші віком за нього.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
І побачив Елігу, що нема належної відповіді в устах тих трьох людей, — і запалився його гнів!
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
І відповів бузянин Елі́гу, син Барах'їлів, та й сказав: „Молодий я літа́ми, ви ж ста́рші, тому́ то я стри́мувався та боявся знання́ своє ви́словити вам
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Я поду́мав: Хай вік промовля́є, і хай розуму вчить многолі́ття!
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Справді, дух — він у люди́ні, та Всемогутнього по́дих їх мудрими чинить.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Многолі́тні не за́вжди розумні, і не все розуміються в праві старі́.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Тому́ я кажу: Послухай мене, — хай знання́ своє ви́словлю й я!
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Тож слів ваших вичі́кував я, наставляв свої уші до вашої мудрости, поки справу ви дослідите́.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
І я приглядався до вас, й ось немає між вами, хто б Йо́ву довів, хто б відповідь дав на слова́ його!
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
Щоб ви не сказали: „Ми мудрість знайшли: не люди́на, а Бог перемо́же його́!“
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Не на мене слова́ він скеро́вував, і я не відповім йому мовою вашою.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Полякались вони, вже не відповіда́ють, не мають вже слів,
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Я чекав, що не бу́дуть вони говорити, що спини́лись, не відповідають уже.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Відповім також я свою ча́стку, і ви́словлю й я свою ду́мку.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Бо я повний слова́ми, — дух мойо́го нутра́ докуча́є мені.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Ось утро́ба моя, мов вино невідкри́те, — вона трі́скається, як нові бурдюки́!
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Нехай я скажу́ — й буде легше мені, нехай у́ста відкрию свої — й відповім!
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
На осо́бу не бу́ду уваги звертати, не буду підле́щуватись до люди́ни,
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
бо не вмію підле́щуватись! Коли ж ні, — нехай зараз ві́зьме мене мій Творе́ць!

< Job 32 >