Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Aquellos tres hombres cesaron de replicar a Job, porque él era justo ante sus propios ojos.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Entonces Eliú, hijo de Baraquel, buzita, de la familia de Ram, se encendió en ira contra Job, porque él se justificaba a sí mismo delante de ʼElohim.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
También se enardeció contra sus tres amigos, porque no hallaron respuesta, sin embargo condenaron a Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Eliú esperó en la disputa con Job, porque ellos eran mayores que él.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Pero al ver Eliú que no había respuesta en la boca de aquellos tres hombres, se encendió en ira.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Eliú tomó la palabra, hijo de Baraquel, buzita: Yo soy menor y ustedes son ancianos. Por eso me abstuve y temí declararles mi opinión.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Yo pensé: La edad debe hablar. El número de años debe enseñar sabiduría.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Pero el que le da entendimiento es el espíritu en el hombre, el soplo del ʼEL-Shadday.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
No son sabios los de mucha edad, ni los ancianos entienden justicia.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Por eso digo: ¡Escúchenme! También yo declararé lo que pienso.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Ciertamente esperé sus palabras, escuché sus razones mientras buscaban qué decir.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Les presté atención. Ciertamente no hay alguno de ustedes que redarguya a Job y responda sus razonamientos.
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
No digan: Hallamos la sabiduría. ʼElohim lo derrotará de manera aplastante, no el hombre.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Él no dirigió sus palabras contra mí, ni yo le responderé con las palabras de ustedes.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Se desconcertaron, ya no responden. Sus palabras los abandonaron.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
¿Debo esperar porque no hablan, porque cesaron y ya no responden?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Yo también responderé mi parte. Yo también expresaré mi opinión,
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
porque estoy lleno de palabras, y el espíritu me obliga dentro de mí.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Ciertamente mis órganos internos son como vino sin respiradero y están a punto de reventar como odres nuevos.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Hablaré y me desahogaré. Abriré mi boca y responderé.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
No haré ahora acepción de personas, ni me permitiré adular a algún hombre,
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
porque nunca supe adular. De otra manera, mi Hacedor pronto me consumiría.
