Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Desistieron aquellos tres hombres de responder a Job; porque este estaba convencido de su inocencia.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Entonces montó en cólera Eliú, hijo de Baraquel bucita, de la familia de Ram. Montó en cólera contra Job, porque pretendía ser más justo que Dios.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Se irritó también contra sus tres amigos, por cuanto no habían hallado qué contestar a Job, y con todo lo condenaban.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Siendo ellos de mayor edad que él, Eliú había tardado en contestar a Job.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Mas cuando vio que no había más respuesta en la boca de aquellos tres hombres, se indignó sobremanera. Tomó Eliú, hijo de Baraquel, bucita, la palabra y dijo:
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
“Siendo yo joven, y vosotros ancianos, tuve miedo, y no me atreví a manifestar mi parecer.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Yo me decía: Los días han de hablar, y en los muchos años se dará a conocer la sabiduría.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Pero hay espíritu que reside en el hombre; es el soplo del Todopoderoso el que les da la inteligencia.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
No es lo mismo ser viejo que sabio, no son (siempre) los ancianos los que entienden de justicia.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Por eso dije: Escuchadme; quiero también yo manifestar mi parecer.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
He aquí que he esperado mientras hablabais, di oídos a vuestros razonamientos hasta el fin de vuestra disputa.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Sí, os he prestado atención, más ninguno ha convencido a Job; ninguno de vosotros sabe responder a sus palabras.
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
No digáis, pues: «Hemos hallado la sabiduría; es Dios quien le castiga, y no hombre alguno.»
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
No contra mí ha dirigido él sus palabras; y yo no voy a contestarle con vuestros argumentos.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Desconcertados ya no responden nada, faltándoles otras palabras.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
He esperado hasta que se callasen, hasta que quedasen atascados sin poder contestar.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Comenzaré yo a hablar, manifestaré por mi parte mi saber.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Pues lleno estoy de palabras, me aprieta el espíritu en mi interior.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Mi pecho es como vino encerrado, cual odre nuevo pronto a reventar.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Hablaré para desahogarme; abriré mis labios y responderé.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
No haré acepción de personas, no adularé a ningún mortal.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Pues no sé adular; (si lo hiciera), dentro de poco me llevaría mi Creador.”
