< Job 32 >

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Então aquelles tres homens cessaram de responder a Job; porque era justo aos seus proprios olhos.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
E accendeu-se a ira d'Elihu, filho de Baracheel o buzita, da familia de Ram: contra Job se accendeu a sua ira, porque se justificava a si mesmo, mais do que a Deus.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Tambem a sua ira se accendeu contra os seus tres amigos: porque, não achando que responder, todavia condemnavam a Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Elihu porém esperou que Job fallasse; porquanto tinham mais edade do que elle.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Vendo pois Elihu que já não havia resposta na bocca d'aquelles tres homens, a sua ira se accendeu.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
E respondeu Elihu, filho de Baracheel o buzita, e disse: Eu sou de menos edade, e vós sois edosos; receei-me e temi de vos declarar a minha opinião.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Dizia eu: Fallem os dias, e a multidão doa annos ensine a sabedoria.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Na verdade, ha um espirito no homem, e a inspiração do Todo-poderoso os faz entendidos.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Os grandes não são os sabios, nem os velhos entendem juizo.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Pelo que digo: Dae-me ouvidos, e tambem eu declararei a minha opinião.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Eis que aguardei as vossas palavras, e dei ouvidos ás vossas considerações, até que buscasseis razões.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Attentando pois para vós, eis que nenhum de vós ha que possa convencer a Job, nem que responda ás suas razões:
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
Para que não digaes: Achamos a sabedoria; Deus o derribou, e não homem algum.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Ora elle não dirigiu contra mim palavra alguma, nem lhe responderei com as vossas palavras.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Estão pasmados, não respondem mais, faltam-lhes as palavras.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Esperei pois, porém não fallam: porque já pararam, e não respondem mais.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Tambem eu responderei pela minha parte: tambem eu declararei a minha opinião.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Porque estou cheio de palavras, e aperta-me o espirito do meu ventre.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Eis que o meu ventre é como o mosto, sem respiradouro, e virá a arrebentar, como odres novos.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Fallarei, e respirarei: abrirei os meus labios, e responderei.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Oxalá eu não faça accepção de pessoas, nem use de sobrenomes com o homem!
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Porque não sei usar de sobrenomes: em breve me levaria o meu Creador.

< Job 32 >