Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
A [gdy] ci trzej mężczyźni przestali odpowiadać Hiobowi, ponieważ był sprawiedliwy we własnych oczach;
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Wtedy zapłonął gniewem Elihu, syn Barakeela, Buzyta, z rodu Ram; rozgniewał się na Hioba, gdyż usprawiedliwiał siebie bardziej niż Boga.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Rozpalił się także jego gniew na jego trzech przyjaciół, bo nie znaleźli żadnej odpowiedzi, a jednak potępiali Hioba.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Elihu czekał, aż Hiob skończy odpowiedź, gdyż oni byli od niego starsi.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Gdy Elihu zauważył, że w ustach trzech mężczyzn nie ma żadnej odpowiedzi, zapłonął gniewem.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
I Elihu, syn Barakeela, Buzyta, odpowiedział: Ja jestem młody, a wy jesteście starzy, dlatego bałem się i nie śmiałem wyjawić wam swego zdania.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Myślałem: Niech przemówią dni, a mnogość lat [niech] uczy mądrości.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Ale to duch jest w człowieku i tchnienie Wszechmogącego daje rozum.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Wielcy nie [zawsze są] mądrzy, a starcy nie [zawsze] rozumieją sąd.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Dlatego mówię: Posłuchajcie mnie, ja też wypowiem swoje zdanie.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Oto czekałem na wasze słowa, przysłuchiwałem się waszym dowodom, gdy przygotowywaliście mowę.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
I przypatrywałem się wam, a oto żaden z was nie przekonał Hioba i nikt nie odpowiedział na jego słowa;
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
I nie możecie powiedzieć: Znaleźliśmy mądrość. [Sam] Bóg go strąca, nie człowiek.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Nie do mnie skierował swoje słowa, a ja nie odpowiem mu waszymi słowami.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Zaniepokoili się i już nie odpowiadali; przestali mówić.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Czekałem, lecz nie mówili, ale stanęli i już nic nie powiedzieli.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Odpowiem ze swojej strony, wypowiem też swoje zdanie.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Jestem bowiem pełny słów, mój duch przymusza mnie.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Oto moje wnętrze jest jak wino, które nie ma ujścia; jak nowe bukłaki [zagrożone] pęknięciem.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Będę więc mówić, aby ulżyć sobie; otworzę swoje wargi i odpowiem.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Nie będę miał względu na nikogo i nikomu nie będę schlebiał.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Nie umiem bowiem schlebiać, gdyż mój Stwórca wnet by mnie porwał.
