Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
omiserunt autem tres viri isti respondere Iob eo quod iustus sibi videretur
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
et iratus indignatusque Heliu filius Barachel Buzites de cognatione Ram iratus est autem adversus Iob eo quod iustum se esse diceret coram Deo
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
porro adversum amicos eius indignatus est eo quod non invenissent responsionem rationabilem sed tantummodo condemnassent Iob
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
igitur Heliu expectavit Iob loquentem eo quod seniores se essent qui loquebantur
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
cum autem vidisset quod tres respondere non potuissent iratus est vehementer
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
respondensque Heliu filius Barachel Buzites dixit iunior sum tempore vos autem antiquiores idcirco dimisso capite veritus sum indicare vobis meam sententiam
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
sperabam enim quod aetas prolixior loqueretur et annorum multitudo doceret sapientiam
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
sed ut video spiritus est in hominibus et inspiratio Omnipotentis dat intellegentiam
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
non sunt longevi sapientes nec senes intellegunt iudicium
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
ideo dicam audite me ostendam vobis etiam ego meam scientiam
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
expectavi enim sermones vestros audivi prudentiam vestram donec disceptaremini sermonibus
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
et donec putabam vos aliquid dicere considerabam sed ut video non est qui arguere possit Iob et respondere ex vobis sermonibus eius
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
ne forte dicatis invenimus sapientiam Deus proiecit eum non homo
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
nihil locutus est mihi et ego non secundum vestros sermones respondebo illi
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
extimuerunt non responderunt ultra abstuleruntque a se eloquia
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
quoniam igitur expectavi et non sunt locuti steterunt nec responderunt ultra
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
respondebo et ego partem meam et ostendam scientiam meam
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
plenus sum enim sermonibus et coartat me spiritus uteri mei
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
en venter meus quasi mustum absque spiraculo quod lagunculas novas disrumpit
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
loquar et respirabo paululum aperiam labia mea et respondebo
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
non accipiam personam viri et Deum homini non aequabo
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
nescio enim quamdiu subsistam et si post modicum tollat me factor meus
