Job 32

1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Alors ces trois hommes cessèrent de répondre à Job, parce qu’il se croyait toujours juste.

2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Mais Eliu, fils de Barachel, le Buzite, de la famille de Ram, s’irrita et s’indigna; or il s’irrita contre Job, de ce qu’il disait qu’il était juste devant Dieu.

3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

Puis il s’indigna contre ses amis, de ce qu’ils n’avaient pas trouvé de réponse raisonnable contre Job, mais que seulement ils l’avaient condamné.

4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Ainsi Eliu attendit tant que Job parla, parce que ceux qui parlèrent étaient plus âgés que lui.

5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Mais lorsqu’il eut vu que les trois n’avaient pu répondre, il fut vivement irrité.

6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

Répondant donc, Eliu, fils de Barachel, le Buzite, dit: Je suis le plus jeune, et vous, vous êtes plus âgés, c’est pourquoi, la tête baissée, je n’ai pas osé manifester mon sentiment.

7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."

Car j’espérais qu’un âge aussi avancé parlerait, et qu’une multitude d’années enseignerait la sagesse.

8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Mais, comme je le vois, l’Esprit est dans les hommes et l’inspiration du Tout-Puissant donne l’intelligence.

9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Ce ne sont pas ceux qui ont vécu longtemps qui sont sages, et ce ne sont pas les vieillards qui comprennent la justice.

10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

C’est pourquoi je parlerai: Ecoutez-moi, je vous montrerai, moi aussi, ma sagesse.

11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

Car j’ai attendu vos discours; j’ai écouté pour voir quelle était votre prudence, tant que vous avez fait assaut de discours.

12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Et tant que je pensais que vous diriez quelque chose, j’étais attentif; mais, comme je le vois, il n’y a personne de vous qui puisse convaincre Job et répondre à ses discours.

13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."

N’allez pas dire: Nous avons trouvé la sagesse; Dieu l’a rejeté et non un homme.

14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Il ne m’a rien dit, et pour moi, ce ne sera pas selon vos discours que je lui répondrai.

15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Ils ont été épouvantés, ils n’ont plus répondu, ils se sont ôté à eux-mêmes la parole.

16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Puisque donc j’ai attendu, et qu’ils n’ont point parlé; qu’ils se sont arrêtés, et qu’ils n’ont plus répondu,

17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Je parlerai moi aussi pour ma part, et je montrerai ma science.

18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Car je suis plein de discours, et une force me presse au dedans de moi.

19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Voilà que mon estomac est comme un vin nouveau qui, sans air, rompt les outres neuves,

20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Je parlerai et je respirerai un peu; j’ouvrirai mes lèvres.

21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Je ne ferai acception de personne, et je n’égalerai pas Dieu à un homme.

22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Car je ne sais combien de temps je subsisterai, et si dans peu mon Créateur ne m’enlèvera point.