Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Ces trois hommes cessèrent de répondre à Job, parce qu’il se regardait comme juste.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Alors s’enflamma de colère Élihu, fils de Barakeel de Buz, de la famille de Ram. Sa colère s’enflamma contre Job, parce qu’il se disait juste devant Dieu.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Et sa colère s’enflamma contre ses trois amis, parce qu’ils ne trouvaient rien à répondre et que néanmoins ils condamnaient Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Comme ils étaient plus âgés que lui, Élihu avait attendu jusqu’à ce moment pour parler à Job.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
Mais, voyant qu’il n’y avait plus de réponse dans la bouche de ces trois hommes, Élihu s’enflamma de colère.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Et Élihu, fils de Barakeel de Buz, prit la parole et dit: Je suis jeune, et vous êtes des vieillards; C’est pourquoi j’ai craint, j’ai redouté De vous faire connaître mon sentiment.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
Je disais en moi-même: Les jours parleront, Le grand nombre des années enseignera la sagesse.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Mais en réalité, dans l’homme, c’est l’esprit, Le souffle du Tout-Puissant, qui donne l’intelligence;
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Ce n’est pas l’âge qui procure la sagesse, Ce n’est pas la vieillesse qui rend capable de juger.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Voilà pourquoi je dis: Écoute! Moi aussi, j’exposerai ma pensée.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
J’ai attendu la fin de vos discours, J’ai suivi vos raisonnements, Votre examen des paroles de Job.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Je vous ai donné toute mon attention; Et voici, aucun de vous ne l’a convaincu, Aucun n’a réfuté ses paroles.
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
Ne dites pas cependant: En lui nous avons trouvé la sagesse; C’est Dieu qui peut le confondre, ce n’est pas un homme!
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Il ne s’est pas adressé directement à moi: Aussi lui répondrai-je tout autrement que vous.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Ils ont peur, ils ne répondent plus! Ils ont la parole coupée!
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
J’ai attendu qu’ils eussent fini leurs discours, Qu’ils s’arrêtassent et ne sussent que répliquer.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
A mon tour, je veux répondre aussi, Je veux dire aussi ce que je pense.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Car je suis plein de paroles, L’esprit me presse au-dedans de moi;
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Mon intérieur est comme un vin qui n’a pas d’issue, Comme des outres neuves qui vont éclater.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Je parlerai pour respirer à l’aise, J’ouvrirai mes lèvres et je répondrai.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Je n’aurai point égard à l’apparence, Et je ne flatterai personne;
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Car je ne sais pas flatter: Mon créateur m’enlèverait bien vite.
