Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then the wrath of Elihu the son of Barakel, the Buzite, of the family of Ram, was kindled against Job. His wrath was kindled because he justified himself rather than God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Also his wrath was kindled against his three friends, because they had found no answer, and yet had condemned Job.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Now Elihu had waited to speak to Job, because they were elder than he.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
When Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Elihu the son of Barakel the Buzite answered, "I am young, and you are very old; Therefore I held back, and did not dare show you my opinion.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
I said, 'Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.'
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But there is a spirit in man, and the breath of Shaddai gives them understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
It is not the great who are wise, nor the aged who understand justice.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore I said, 'Listen to me; I also will show my opinion.'
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
"Look, I waited for your words, and I listened for your reasoning, while you searched out what to say.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Yes, I gave you my full attention, but there was no one who convinced Job, or who answered his words, among you.
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
Beware lest you say, 'We have found wisdom, God may refute him, not man;'
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
for he has not directed his words against me; neither will I answer him with your speeches.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
"They are amazed. They answer no more. They do not have a word to say.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Shall I wait, because they do not speak, because they stand still, and answer no more?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
I also will answer my part, and I also will show my opinion.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of words. The spirit within me constrains me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Look, my breast is as wine which has no vent; like new wineskins it is ready to burst.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I will speak, that I may be refreshed. I will open my lips and answer.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
Please do not let me respect any man's person, neither will I give flattering titles to any man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I do not know how to give flattering titles; or else my Maker would soon take me away.
