Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So these three men ceased to answere Iob, because he esteemed himselfe iust.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then the wrath of Elihu the sonne of Barachel the Buzite, of the familie of Ram, was kindled: his wrath, I say, was kindled against Iob, because he iustified himselfe more then God.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Also his anger was kindled against his three friends, because they could not finde an answere, and yet condemned Iob.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
(Now Elihu had wayted til Iob had spoken: for they were more ancient in yeeres then he)
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
So when Elihu saw, that there was none answere in the mouth of the three men, his wrath was kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
Therefore Elihu the sonne of Barachel, the Buzite answered, and sayd, I am yong in yeres, and ye are ancient: therefore I doubted, and was afraide to shewe you mine opinion.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
For I said, The dayes shall speake, and the multitude of yeeres shall teach wisedome.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Surely there is a spirite in man, but the inspiration of the Almightie giueth vnderstanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Great men are not alway wise, neither doe the aged alway vnderstand iudgement.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore I say, Heare me, and I will shew also mine opinion.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Behold, I did waite vpon your wordes, and hearkened vnto your knowledge, whiles you sought out reasons.
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Yea, when I had considered you, lo, there was none of you that reproued Iob, nor answered his wordes:
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
Lest ye should say, We haue found wisedome: for God hath cast him downe, and no man.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Yet hath he not directed his words to me, neyther will I answere him by your wordes.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Then they fearing, answered no more, but left off their talke.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
When I had wayted (for they spake not, but stood still and answered no more)
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
Then answered I in my turne, and I shewed mine opinion.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of matter, and the spirite within me compelleth me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Beholde, my belly is as the wine, which hath no vent, and like the new bottels that brast.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
Therefore will I speake, that I may take breath: I will open my lippes, and will answere.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will not now accept the person of man, neyther will I giue titles to man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I may not giue titles, lest my Maker should take me away suddenly.
