Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
And his three friends also ceased any longer to answer Job: for Job was righteous before them.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Then Elius the son of Barachiel, the Buzite, of the kindred of Ram, of the country of Ausis, was angered: and he was very angry with Job, because he justified himself before the Lord.
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
And he was also very angry with [his] three friends, because they were not able to return answers to Job, yet set him down for an ungodly man.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
But Elius had forborne to give an answer to Job, because they were older than he.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
And Elius saw that there was no answer in the mouth of the three men; and he was angered in his wrath.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
And Elius the Buzite the son of Barachiel answered and said, I am younger in age, and you are elder, therefore I kept silence, fearing to declare to you my own knowledge.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
And I said, It is not time that speaks, though in many years [men] know wisdom:
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
but there is a spirit in mortals; and the inspiration of the Almighty is that which teaches.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
The long-lived are not wise [as such]; neither do the aged know judgement.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore I said, Hear me, and I will tell you what I know.
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Listen to my words; for I will speak in your hearing, until you shall have tried [the matter] with words:
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
and I shall understand as far as you; and, behold, there was no one of you that answered Job his words in argument,
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
lest you should say, We have found that we have added wisdom to the Lord.
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
And you have commissioned a man to speak such words.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
They were afraid, they answered no longer; they gave up their speaking.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
I waited, (for I had not spoken, ) because they stood still, they answered not.
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
And Elius continued, and said, I will again speak,
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
for I am full of words, for the spirit of my belly destroys me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
And my belly is as a skin of sweet wine, bound up [and] ready to burst; or as a brazier's labouring bellows.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I will speak, that I may open my lips and relieve myself.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
For truly I will not be awed because of man, nor indeed will I be confounded before a mortal.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I know not how to respect persons: and if otherwise, even the moths would eat me.
