Job 32
1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
So these three men stopped answering Job, because he was righteous in his own eyes.
2 Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
This kindled the anger of Elihu son of Barachel the Buzite, of the family of Ram. He burned with anger against Job for justifying himself rather than God,
3 och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
and he burned with anger against Job’s three friends because they had failed to refute Job, and yet had condemned him.
4 Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
Now Elihu had waited to speak to Job because the others were older than he.
5 Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
But when he saw that the three men had no further reply, his anger was kindled.
6 Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
So Elihu son of Barachel the Buzite declared: “I am young in years, while you are old; that is why I was timid and afraid to tell you what I know.
7 Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
I thought that age should speak, and many years should teach wisdom.
8 Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
But there is a spirit in a man, the breath of the Almighty, that gives him understanding.
9 Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
It is not only the old who are wise, or the elderly who understand justice.
10 Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
Therefore I say, ‘Listen to me; I too will declare what I know.’
11 Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
Indeed, I waited while you spoke; I listened to your reasoning; as you searched for words,
12 Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
I paid you full attention. But no one proved Job wrong; not one of you rebutted his arguments.
13 Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
So do not claim, ‘We have found wisdom; let God, not man, refute him.’
14 Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
But Job has not directed his words against me, and I will not answer him with your arguments.
15 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
Job’s friends are dismayed, with no more to say; words have escaped them.
16 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
Must I wait, now that they are silent, now that they stand and no longer reply?
17 Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
I too will answer; yes, I will declare what I know.
18 Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
For I am full of words, and my spirit within me compels me.
19 Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Behold, my belly is like unvented wine; it is about to burst like a new wineskin.
20 Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
I must speak and find relief; I must open my lips and respond.
21 Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
I will be partial to no one, nor will I flatter any man.
22 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
For I do not know how to flatter, or my Maker would remove me in an instant.
