Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Waxaan axdi la dhigtay indhahayga, Haddaba bal sidee baan gabadh u fiirinayaa?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Waayo, waa maxay qaybta laga helo Ilaaha xagga sare jooga, Iyo dhaxalka laga helo Ilaaha Qaadirka ah oo sarreeya?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Sow belaayo uma aha kuwa xaqa daran, Iyo masiibo kuwa xumaanta ka shaqeeya?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Isagu sow uma jeedin socodkayga oo dhan? Oo sow ma tirinin tallaabooyinkayga oo dhan?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Haddaan hawo been ah ku socday, Oo ay cagtaydu khiyaano u dheeraysay,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

(Ha laygu miisaamo miisaan siman, Si Ilaah ku ogaado daacadnimadayda, )

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Haddii tallaabadaydu jidka gees uga leexatay, Oo qalbigaygu uu indhahayga raacay, Iyo haddii ay bar ceeb ahu gacmahayga ku dhegtay,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Markaas anigu aan wax beero, oo mid kale ha cuno, Oo xataa waxa beertayda ka soo baxa ha la wada rujiyo.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Haddii qalbigayga ay naagu sasabatay, Oo aan albaabka deriskayga ku ag dhuuntay,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Markaas naagtaydu nin kale wax ha u shiiddo, Oo kuwa kale ha ku kor foororsadeen iyada.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Waayo, kaasu waa dembi baas, Oo waa xumaan ay xaakinnadu ciqaabi lahaayeen,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Waayo, kaasu waa dab wax dhammeeya ilaa uu baabbi'iyo, Oo waxa ii soo baxa oo dhan wuu wada rujin lahaa.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Haddaan addoonkayga ama addoontayda dacwadooda quudhsaday, Markay ila mudacayeen,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Haddaba bal maxaan samayn doonaa markii Ilaah sara joogsado? Oo markuu i soo booqdose bal maxaan ugu jawaabi doonaa?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Kii uurka dhexdiisa igu abuuray sow isagana ma abuurin? Oo sow uurka nalaguma dhex samayn?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Haddaan miskiin u diiday wax uu doonayay, Ama aan indhaha carmalka illin ka keenay,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Amase haddaan quudkayga keligay cunay, Oo ayan agoontu wax ka cunin,

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(Saas ma aha, laakiinse isaga tan iyo yaraantaydii waan koriyey sidii mid aabbihiis koriyo oo kale, Oo tan iyo markaan uurkii hooyaday ka soo baxayna waxaan iyada u ahaan jiray horseed, )

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Haddaan arkay qof arrad daraaddiis u dhimanaya, Amase sabool baahan oo aan dhar haysan,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Hadduusan uurka iiga ducayn, Amase hadduusan isku kululayn dhogorta idahayga,

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Caawimaaddaydii oo aan iridda uga jeeday daraaddeed, Haddaan agoon gacantayda u qaaday,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Markaas garabkaygu ha kala fakado, Oo gacantayduna kalagooyska ha ka jabto.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Waayo, masiibo xag Ilaah ka timid ayaa i cabsiisay, Oo sarraysnaantiisa daraaddeedna anigu waxba ma aanan samayn karin.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Haddaan dahab rajo ka dhigtay, Oo aan dahabka saafiga ah ku idhi, Kalsoonidayda baad tahay,

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

Haddaan ku reyreeyey maalkayga badan daraaddiis, Iyo waxyaalaha badan oo gacantaydu heshay daraaddood,

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

Haddaan fiiriyey qorraxda oo dhalaalaysa, Ama dayaxa oo iftiin ku socda,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

Oo markaas qalbigayga haddii qarsoodi loo sasabtay, Oo anoo caabudaya aan afkayga gacanta ugu dhunkaday,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

Kaasu weliba waa dembi ay xaakinnadii ciqaabi lahaayeen, Waayo, waxaan daacadlaawe u ahaan lahaa Ilaaha wax walba ka sarreeya.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Haddaan ku reyreeyey kan i neceb halligaaddiisa, Ama aan aad u farxay markii belaayadu isaga heshay,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

(Afkayga uma aanan oggolaan inuu ku dembaabo Naftiisa oo aan habaar u weyddiisto; )

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Dadka teendhadayda jooga haddayan isku odhan, Yaa heli kara mid aan hilibkiisa ka dhergin?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Shisheeyuhu jidka kuma baryi jirin, Laakiinse socotada ayaan albaabbadayda u furi jiray,

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Haddaan xadgudubkaygii daboolay sidii binu-aadmiga oo kale, Anigoo xumaantayda laabtayda ku qarinaya,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Maxaa yeelay, dadka badan waan ka baqay, Oo quudhsiga qaraabaday ayaa i cabsiiyey, Oo saas aawadeed ayaan ku aamusay, oo dibadda uma bixin.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Hoogaye haddaan lahaan lahaa mid i maqla! (Bal eeg, waa tan calaamaddaydii, haddaba Ilaaha Qaadirka ahu ha ii jawaabo; ) Yaa i siinaya eedayntii uu cadowgaygu iga qoray!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Sida xaqiiqada ah garabkaygaan ku qaadan lahaa, Oo weliba madaxaan ku xidhan lahaa sidii taaj oo kale.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Oo waxaan isaga u sheegi lahaa tirada tallaabooyinkaygu inta ay tahay; Oo waxaan isaga ugu soo dhowaan lahaa sidii amiir oo kale.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Haddii dalkaygu uu iga qayliyo, Oo jeexjeexiisu ay dhammaantood wada ooyaan,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

Haddaan midhihiisa lacagla'aan ku cunay, Ama aan sabab u noqday in kuwii lahaa ay dhintaan,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Sarreenka meeshiisii yamaarug ha ka soo baxo, Oo shiciirka meeshiisiina gocondho ha ka soo baxdo. Ayuub erayadiisii way dhammaadeen.