Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Fa nifañina amo masokoo iraho; akore arè ty hikirofako ty somondrara?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Inoñ’amy zao ty anjarako aman’ Añahare ambone ao, naho ty lovako amy El-Sadai andikerañe añe?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Tsy feh’ohatse ho a o lo-tserekeo hao, hekoheko ho a o mpitolon-karatiañeo?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Tsy vazoho’e hao o lalakoo, naho iahe’e iaby o liakoo?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Aa naho nindrezako lia t’i Remborake, ndra nalisa mb’am-pamañahiañe mb’eo o tombokoo—

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Le ehe t’ie ho lanjaeñe am-pandanjañe to, hahàrofoanan’Añahare ty havantañako!

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Naho nitsile amy lalañey ty tomboko, naho nañorike o masokoo ty foko, naho nipiteha’ ty pepo o tañakoo;

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

le soa iraho te hitongy hikamà’ ondaty; vaho hombotañe ze mitiry ho ahy.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Naho nisigihe’ ty rakemba ty foko, naho nivoñoñe an-dalan-drañeko eo;

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

ee te ho hafa ty handisaña’ i valiko, naho ami’ty ila’e ty hibaboha’e.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Ie ho ni-hakeo mena, tahiñe mañeva mpizaka,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

ho ni-afo namorototo pak’an Tsikeokeok’ ao, ho fonga nombota’e reke-bahatse o nivokarekoo.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Aa naho ninjèko ty zo’ ondevoko lahy ndra ampela, ie naneseke toreo ahy;

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

le ino ty hanoeko naho mitroatse t’i Andrianañahare? ino ty havaleko aze naho ampamolilia’e?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Tsy namboatse aze ka hao i nitsene ahy an-koviñey? Tsy Ie avao ty nandranjy anay an-koviñ’ ao?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Aa naho nitanako ami’ty poie’e ty nipaia’e, ndra nampaieñe ty fihaino’ i vantotsey,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

naho niareñaren-draho te nitendre, tsy nanisako ty bode—

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

Toe ni-ajalahy iraho t’ie nibeizeko manahake te ni-rae’e, boak’an-kovin-dreneko ao ty niaoloako i vantotsey—

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

aa naho nitreako ty mpirererere tsy aman-tsikiñe, ndra ty rarake tsy aman-tsaroñe,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

naho tsy nitahy ahy o toha’eo, vaho tsy nampafana aze ty volon’ añondriko;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

naho nonjoñeko haoke ty bode, ie nitreako an-dalambey ey hañonjonako ty ahiko;

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

le angao hikalatrake an-tsoroko ao ty fangalin-tsoroko, vaho hapitsok’ am-pikatsoha’e ty sirako.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Amy te mampangebahebak’ ahy ty hankàñe boak’aman’ Añahare, vaho tsy ho nanoeko ty amy enge’ey.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Naho natokisako ty volamena, ndra nataoko te fiatoako ty volamena ki’e,

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

aa naho nirebehako ty hamaro o varakoo, ty amy habey natonton-tañakoy;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

naho nijiloveko i àndroy amy fipisaña’ey, ndra i volañey te misitse an’ enge’ey,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

naho sinigìke añ’etake ty troko vaho nañifik’oroke boak’ am-bavako ty tañako;

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

le ho ni-hakeo fikai-jaka ka! ie ho nivalik’ aman’ Añahare ambone ao.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Naho nahafale ahy ty fiantoa’ o malaiñe ahikoo, kera nitrehañe t’ie nivovoan-kankàñe.

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Tsie, tsy napoko hanan-tahiñe ty vavako hitake ty fiai’e am-pàtse—

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Tsy nanao ty hoe hao o mpitoron-kivohokoo: Ia ty mahatrea ty tsy nanjañe’ i mahakama’ey!—

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Tsy nibabòfok’ alafe ao ty ambahiny, fa nisokafeko amo mpañaveloo o lalakoo.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Aa naho naetako manahake i Dame ty fiolàko ndra nakafiko añ’arañako ao o hakeokoo,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

ie nampiholibalà ahy i màroy, nampianifaña’ ty inje’ o mpirofokoo, le nitsiñe avao, tsy niakatse an-dalañe.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Ee te eo ty hijanjiñe ahy! Intoy ty soniako! Ho toiñe’ i El-Sadai abey, naho i taratasin-tsisý sinokin-drafelahikoy!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Toe ho ni-vavèko an-tsoroko Izay; ho ni-vahoreko amako hoe sabaka;

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

ho volilieko ama’e o liakoo; ho niatrefako hoe roandriañe.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Aa naho mitoreo amako ty taneko, naho mitrao-pirovetse o vavahali’eo;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

naho nihaneko ty voka’e fa tsy nandoa drala vaho nampiselekaiñe ty tompo’e,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

le ee t’ie hitiriam-patike hasolo ty ampemba, hisatse hasolo ty tsako. Nigadoñe amy zao ty lañona’Iobe.