Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Szövetséget kötöttem szemeimmel, hogyan vetnék hát ügyet hajadonra?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Hisz mely osztályrész jut Istentől felülről s mely örökség a Mindenhatótól a magasból?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Nemde balsors a jogtalannak s viszontagság a gonosztevőknek.

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Nemde ő látja útaimat s mind a lépéseimet megszámlálja!

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Ha hamissággal jártam és csalárdságra sietett a lábam –

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

mérjen meg engem igaz serpenyőn s tudja meg Isten gáncstalanságomat –

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

ha léptem elhajolt az útról és szemeim után járt a szívem, kezeimhez hiba tapadt:

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

hadd vessek és más egyék, és sarjaim tépessenek ki gyökerestül!

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Ha szívem elcsábíttatta magát asszony miatt, felebarátom ajtaján leskelődtem:

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

másnak őröljön a feleségem és mások hajoljanak reá;

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

mert gazság az, s bírák elé való bűn az,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

mert tűz az, mely az enyészetig emészt, s minden termésemet gyökerestül tépi ki!

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Ha megvetettem szolgám és szolgálóm jogát, mikor pöröltek velem –

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

hiszen mit teszek majd, midőn Isten fölkel s midőn számon kér, mit felelek neki,

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

hiszen az anyaméhben ki engem alkotott, alkotta őt és Egy formált minket a méhben –

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

ha megvontam a kívántat a szegényektől s az özvegy szemeit epesztettem,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

s én egyedül ettem falatomat s árva nem evett belőle

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

– hisz ifjúkorom óta nálam nőtt fel, mint atyánál, s mint anyám méhéből valót úgy vezettem -;

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

ha láttam bujdosót öltözet nélkül s takarója nincs a szűkölködőnek,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

ha nem áldottak engem ágyékai s bárányaim nyíretéből fel nem melegedett;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

ha fölemeltem kezemet az árvára, midőn a kapuban láttam segítségemet:

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

vállam essék ki a lapoczkájából és törjék el karom a szárából;

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

mert rettenet nekem az Istentől való balsors, s fensége miatt nem tehetném!

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Ha aranyat tettem bizalmammá és a színaranyat mondtam bizodalmamnak;

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

ha örültem, hogy nagy a vagyonom s hogy sokat ért el kezem;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

ha láttam a napvilágot, hogy ragyog, s a holdat, a mint dicsőn halad,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

és szívem elcsábult titokban és kezem csókra nyúlt a szájamhoz:

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

az is bíró elé való bűn, mert megtagadtam volna Istent felülről!

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Ha örültem gyűlölőm elesésén s felbuzdultam, midőn baj érte –

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

hisz nem engedtem ínyemet, hogy vétkezzen, hogy átokkal kérjem lelkét -;

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

ha nem mondták sátram emberei: bár volna, ki húsából nem lakott jól

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

az utczán nem hált meg jövevény, az út felé tártam ki ajtaimat -;

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

ha emberek módjára takargattam bűntetteimet, keblemre rejtve bűnömet,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

mert rettegtem a nagy tömegtől s megijesztett a családok gúnyja, úgy hogy csendben voltam, nem mentem ki a kapun!

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Vajha volna, ki rám hallgatna – íme jegyem, feleljen nekem a Mindenható – és a vádlevél, melyet írt a pörös felem:

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

bizony, vállamon hordanám azt, felfűzném koszorúnak magamra,

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

lépéseim számát bevallanám neki, akár egy fejedelem közeledném hozzá!

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Ha ellenem kiáltott földem s egyaránt sírtak barázdái;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

ha erejét emésztettem pénz nélkül és gazdájával kileheltettem lelkét:

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

búza helyett sarjadjon bogáncs, és árpa helyett gazfű! Vége Jób beszédeinek.