Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
“Mwen te fè yon akò ak zye m; alò kòman konsa mwen ta kab voye rega mwen sou yon vyèj?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Paske se kisa ki pòsyon Bondye soti anwo a, ak eritaj a Toupwisan an soti anwo a?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Èske li pa yon malè pou sila ki pa dwat yo, ak yon dezas pou sila ki fè inikite yo?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Èske Li pa wè chemen mwen yo e kontwole tout pa mwen yo?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
“Si mwen te mache nan sa ki fo, e pye m te kouri dèyè twonpe moun,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
(kite Li peze mwen nan yon balans ki jis e kite Bondye konnen entegrite m).
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Si pa m yo te vire kite chemen an, oswa kè m te swiv zye m, oswa si gen yon tach ki kole sou men m,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
kite mwen simen pou yon lòt ta manje, e kite tout sa m plante vin rache.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
“Si kè m te sedwi pa yon fanm, oswa mwen te mize nan pòtay vwazen mwen,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
kite madanm mwen graje pou yon lòt e kite lòt yo vin kouche sou li.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Paske sa ta yon krim sansyèl; anplis, li ta yon inikite ki ta dwe jije.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Paske li ta yon dife ki pou limen jis rive nan Sejou Lanmò yo e ta derasine tout byen mwen ranmase yo.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Si mwen te refize demand esklav mwen an, gason kon fanm, lè l te fè yon plent kont mwen,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
alò, kisa mwen ta kab fè lè Bondye leve? Konsa, lè L rele m pou jijman, ki repons mwen ta kab bay Li?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Èske Sila ki te fè m nan vant lan pa t fè li menm tou? Se pa Li sèl ki te fòme nou nan vant lan?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Si mwen te anpeche malere yo nan dezi yo, oswa te fè zye a vèv la pa wè klè,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
oswa te manje pòsyon pa mwen pou kont mwen san òfelen an pa jwen ladann,
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(Men depi jenès mwen, òfelen an te grandi avè m tankou papa l e soti nan anfans lan, mwen te fè gid pou vèv la),
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
si mwen te wè yon moun peri akoz mank rad, oswa ke sila ak bezwen pa t gen anyen pou kouvri l,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
si kè li pa t beni m, si li pa t chofe ak lenn mouton mwen an,
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
si mwen te leve men m kont òfelen an, akoz mwen te wè soutyen mwen nan pòtay la,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
alò, kite zepòl mwen tonbe sòti nan zepòl li, e bra m kase soti nan zo li.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Paske m pè anpil malè Bondye a. Li tèlman gran ak majeste, m pa ka fè anyen devan L.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Si se nan lò mwen te mete espwa m, pou m te di lò fen a, ‘se ou ki konfyans mwen,’
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Si mwen te rejwi akoz byen mwen yo te tèlman gran, e akoz men m te tèlman ranmase anpil;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
si mwen te gade solèy la lè l t ap brile, oswa lalin nan lè li prale nan bèlte li,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
epi kè m te vin sedwi an sekrè, e men mwen te voye yon bo ki sòti nan bouch mwen,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
sa osi ta yon inikite ki merite jijman, paske mwen t ap abandone Bondye anwo a.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Èske mwen te rejwi lè lènmi m te vin disparèt nèt? Oswa bat men m lè mal vin rive li?
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Non, mwen pa t kite bouch mwen peche, ni mwen pa t mande pou l ta mouri avèk malediksyon.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Èske mesye nan tant mwen yo pa t di: ‘Ou pa p twouve yon moun ki pa satisfè ak vyann pa li a?’
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
Etranje a pa t rete deyò; mwen te ouvri pòt mwen yo a vwayajè a.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Èske m te kouvri transgresyon mwen yo tankou Adam? Oswa kache inikite mwen nan kè mwen,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
akoz mwen te krent gwo foul la? Oswa akoz krent gwo wont lan devan lòt fanmi yo, te kenbe silans mwen e pa t sòti deyò?
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
O ke m te gen yon moun ki pou tande mwen! Gade byen, men otograf mwen! Kite Toupwisan an reponn mwen! Mennen pwosè vèbal ke akizè a te ekri.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Anverite, mwen ta pote l sou zepòl mwen; mwen ta mare l sou mwen tankou yon kouwòn.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Mwen ta deklare a Li fòs kantite pa pye mwen yo pran. Tankou yon prens mwen ta parèt devan L.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Si menm teren mwen an rele kont mwen, e tout tranch li yo kriye ansanm;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
si mwen te manje fwi li san lajan, oswa te kòz ke mèt li yo te pèdi lavi yo,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
kite pikan yo grandi olye ble e zèb santi fò ranplase lòj la.” Pawòl yo a Job se fini.
