Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

"Minä olen tehnyt liiton silmäini kanssa: kuinka voisinkaan katsoa neitosen puoleen!

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Minkä osan antaisi silloin Jumala ylhäältä, minkä perintöosan Kaikkivaltias korkeudesta?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Tuleehan väärälle turmio ja onnettomuus väärintekijöille.

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Eikö hän näkisi minun teitäni ja laskisi kaikkia minun askeleitani?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Jos minä ikinä valheessa vaelsin, jos jalkani kiiruhti petokseen,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

punnitkoon minut Jumala oikealla vaa'alla, ja hän on huomaava minun nuhteettomuuteni.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Jos minun askeleeni poikkesivat tieltä ja minun sydämeni seurasi silmiäni tahi tahra tarttui minun käsiini,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

niin syököön toinen, mitä minä kylvän, ja minun vesani revittäköön juurinensa.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Jos minun sydämeni hullaantui toisen vaimoon ja minä väijyin lähimmäiseni ovella,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

niin jauhakoon oma vaimoni vieraalle, ja halailkoot häntä muut;

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

sillä se olisi ollut ilkityö ja raskaasti rangaistava rikos,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

tuli, joka kuluttaisi manalaan saakka ja hävittäisi kaiken saatuni.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Jos minä pidin halpana palvelijani ja palvelijattareni oikeuden, kun heillä oli riita minun kanssani,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

niin mitä minä tekisin, jos Jumala nousisi, ja mitä vastaisin hänelle, jos hän kävisi tutkimaan?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Eikö sama, joka äidin kohdussa loi minut, luonut häntäkin, eikö sama meitä äidin sydämen alla valmistanut?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Olenko minä kieltänyt vaivaisilta heidän toivomuksensa ja saattanut lesken silmät sammumaan?

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Olenko syönyt leipäpalani yksinäni, orvonkin saamatta syödä siitä?

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

En, vaan nuoruudestani saakka minä kasvatin häntä niinkuin oma isä ja äitini kohdusta asti minä holhosin häntä.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Jos minä näin menehtyväisen vaatteetonna ja köyhän verhoa vailla,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

jos hänen lanteensa eivät minua siunanneet eikä hän saanut lämmitellä minun karitsaini villoilla,

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

jos minä puin nyrkkiä orvolle, kun näin puoltani pidettävän portissa,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

niin irtautukoon olkapääni hartiastani, ja murtukoon käsivarteni sijoiltansa.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Sillä silloin olisi minun peljättävä turmiota Jumalalta, enkä kestäisi hänen valtasuuruutensa edessä.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Jos minä panin uskallukseni kultaan ja sanoin hienolle kullalle: 'Sinä olet minun turvani',

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

jos iloitsin siitä, että rikkauteni oli suuri ja että käteni oli saanut paljon hankituksi,

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

jos katsellessani aurinkoa, kuinka se loisti, ja kuuta, joka ylhänä vaelsi,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

sydämeni antautui salaa vieteltäväksi ja käteni niille suudelmia heitti,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

niin olisi sekin raskaasti rangaistava rikos, sillä minä olisin kieltänyt korkeuden Jumalan.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Olenko iloinnut vihamieheni vahingosta, riemusta hykähtänyt, kun häntä onnettomuus kohtasi?

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

En ole sallinut suuni syntiä tehdä, kiroten vaatia hänen henkeänsä.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Eikö täydy minun talonväkeni myöntää, että kukin on saanut lihaa yllin kyllin?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Muukalaisen ei tarvinnut yötä ulkona viettää; minä pidin oveni auki tielle päin.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Olenko ihmisten tavoin peitellyt rikkomuksiani, kätkenyt poveeni pahat tekoni,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

säikkyen suurta joukkoa ja kaiken heimon ylenkatsetta peljäten, niin että pysyin hiljaa, ovestani ulkonematta?

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oi, jospa joku kuuntelisi minua! Katso, tuossa on puumerkkini! Kaikkivaltias vastatkoon minulle! Jospa saisin riitapuoleni kirjoittamaan syytekirjan!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Totisesti, olkapäälläni sitä kantaisin, sitoisin sen päähäni seppeleeksi.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Tekisin hänelle tilin kaikista askeleistani ja astuisin hänen eteensä niinkuin ruhtinas.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Jos peltoni huusi minua vastaan ja sen vaot kaikki itkivät,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

jos kulutin sen voiman maksamatta ja saatoin sen haltijat huokaamaan,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

niin kasvakoon nisun sijasta orjantappuroita ja ohran sijasta rikkaruohoa." Tähän päättyvät Jobin puheet.