Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
“I made a covenant for my eyes, And how do I attend to a virgin?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
And what [is] the portion of God from above? And the inheritance of the Mighty from the heights?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Is not calamity to the perverse? And strangeness to workers of iniquity?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Does He not see my ways, And number all my steps?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
If I have walked with vanity, And my foot hurries to deceit,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
He weighs me in righteous balances, And God knows my integrity.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
If my step turns aside from the way, And my heart has gone after my eyes, And blemish has cleaved to my hands,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Let me sow—and another eat, And let my products be rooted out.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
If my heart has been enticed by a woman, And I laid wait by the opening of my neighbor,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Let my wife grind to another, And let others bend over her.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
For it [is] a wicked thing, and a judicial iniquity;
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
For it [is] a fire, it consumes to destruction, And takes root among all my increase,
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
If I despise the cause of my manservant, And of my handmaid, In their contending with me,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Then what do I do when God arises? And when He inspects, What do I answer Him?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Did He that made me in the womb not make him? Indeed, One prepares us in the womb.
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
If I withhold the poor from pleasure, And consume the eyes of the widow,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
And I eat my morsel by myself, And the orphan has nothing [to] eat of it,
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(But from my youth He grew up with me as [with] a father, And from the belly of my mother I am led),
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
If I see [any] perishing without clothing, And there is no covering for the needy,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
If his loins have not blessed me, And from the fleece of my sheep He does not warm himself,
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
If I have waved my hand at the fatherless, When I see [him] in the gate of my court,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Let my shoulder fall from its blade, And the bone from my arm be broken.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
For calamity [from] God [is] a dread to me, And because of His excellence I am not able.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
If I have made gold my confidence, And to the pure gold have said, My trust;
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
If I rejoice because my wealth [is] great, And because my hand has found abundance,
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
If I see the light when it shines, And the precious moon walking,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
And my heart is enticed in secret, And my hand kisses my mouth,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
It also [is] a judicial iniquity, For I had lied to God above.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
If I rejoice at the ruin of my hater, And stirred up myself when evil found him,
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Indeed, I have not permitted my mouth to sin, To ask with an oath his life.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
If not, say, O men of my tent: O that we had of his flesh, we are not satisfied.
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
A stranger does not lodge in the street, I open my doors to the traveler.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
If I have covered my transgressions as Adam, To hide my iniquity in my bosom,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Because I fear a great multitude, And the contempt of families frightens me, Then I am silent, I do not go out of the opening.
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Who gives to me a hearing? Behold, my mark. The Mighty One answers me, And my adversary has written a bill.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
If not—on my shoulder I take it up, I bind it [as] a crown on myself.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
The number of my steps I tell Him, As a leader I approach Him.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
If my land cries out against me, And together its furrows weep,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
If I consumed its strength without money, And the life of its possessors, I have caused to breathe out,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Instead of wheat let a thorn go forth, And instead of barley a useless weed!” The words of Job are finished.
