Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

A covenant had I made with my eyes: how then should I fix my look on a virgin?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

And what then would have been my portion of God from above? and what lot of the Almighty from on high?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Is not calamity [ready] for the unjust? and misfortune for the wrong-doers?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Behold, he truly seeth my ways, and numbereth all my steps;

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

[And knoweth] whether I have walked with vain desires, or if my foot hath hastened after deceit.

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Let him weigh me then in a righteous balance, and let God acknowledge my integrity,

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

If my step have turned aside from the [proper] way, and my heart have walked after my eyes, and if any blemish have cleaved to my hands:

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Then let me sow, and let another eat; and let what I have growing be rooted out.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

If my heart have been beguiled toward a woman, or if I have lain in wait at my neighbor's door:

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Then may my wife labor at the mill for another, and may strangers ill-use her;

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

For this would be incest; yea, it would be an iniquity [to be punished by] the judges;

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

For it would be a fire that consumeth down to the place of corruption, and would root out all my products.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

If ever I cast aside the justice due to my man-servant and my maid-servant, when they contended with me:

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

What then could I do when God should rise up? and when he should investigate, what could I answer him?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Did not he that made me make him born or a woman? and did not the same one fashion us in the womb?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

If ever I denied the wish of the indigent, or ever allowed the eyes of the widow to fall [in vain hopes];

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Or if ever I ate my bread by myself alone, and the fatherless did not eat thereof;

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(For from my youth he was brought up with me, as though we were of one father, and I have guided her [as though she was sprung] from my mother's womb; )

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

If ever I saw any one perishing for want of clothing, or the needy without covering:

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

If his loins have not blessed me, and if he have not been warmed with the fleece of my sheep;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

If I have swung my hand against the fatherless, because I saw in the gate those that would help me:

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Then may my shoulder fall from my shoulder-blade, and my arm be broken from the channel-bone;

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

For dreaded by me was the calamitous punishment of God, and against his highness I can accomplish nothing.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

If I have made gold my confidence, or have said to the fine gold, Thou art my trust:

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

If ever I rejoiced because my wealth was abundant, and because my hand had gotten much;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

If ever I looked at the light [of the sun] when he shone brightly and on the moon walking in splendor:

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

And my heart became misled in secret, and my hand kissed my mouth:

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

This also were an iniquity to be punished by the judge; for thus would I have denied the God that is above.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

If ever I rejoiced at the downfall of him that hated me, or was elated when evil befell him; —

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

But I suffered not my mouth to sin by denouncing with a curse his soul: —

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

If the men of my tent said not, Oh is there one that is not satisfied of his flesh; —

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

In the street a stranger had not to lodge; my doors I held open to the roadside;

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

If I covered up my transgressions like a common man, by hiding in my bosom my iniquity;

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Because I dreaded the great multitude, or because the contempt of families did terrify me, so that I kept silence, and dared not to go out of the door; —

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oh who will bring me one that would hear me! behold, here is my plea; may the Almighty answer me; and any record which my opponent may have written, —

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Surely upon my shoulder would I carry it: I would bind it as a crown unto me.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

The number of my steps would I tell him: as [to] a prince would I go near unto him.—

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

If my land ever cried out because of me, or if its furrows wept together;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

If I ever consumed its strength without payment, or caused the soul of its owners to grieve:

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Then may instead of wheat, thorns come forth, and instead of barley, cockle. (Here end the words of Job.)