Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

I made a covenant with mine eyes; how then should I look upon a maid?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

For what would be the portion of God from above, and the heritage of the Almighty from on high?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Is it not calamity to the unrighteous, and disaster to the workers of iniquity?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Doth not He see my ways, and count all my steps?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

If I have walked with vanity, and my foot hath hasted to deceit —

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Let me be weighed in a just balance, that God may know mine integrity —

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

If my step hath turned out of the way, and my heart walked after mine eyes, and if any spot hath cleaved to my hands;

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Then let me sow, and let another eat; yea, let the produce of my field be rooted out.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

If my heart have been enticed unto a woman, and I have lain in wait at my neighbour's door;

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

For that were a heinous crime; yea, it were an iniquity to be punished by the judges.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

For it is a fire that consumeth unto destruction, and would root out all mine increase.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

If I did despise the cause of my man-servant, or of my maid-servant, when they contended with me —

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

What then shall I do when God riseth up? And when He remembereth, what shall I answer Him?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Did not He that made me in the womb make him? And did not One fashion us in the womb?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

If I have withheld aught that the poor desired, or have caused the eyes of the widow to fail;

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof —

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

Nay, from my youth he grew up with me as with a father, and I have been her guide from my mother's womb.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

If I have seen any wanderer in want of clothing, or that the needy had no covering;

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

If I have lifted up my hand against the fatherless, because I saw my help in the gate;

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Then let my shoulder fall from the shoulder-blade, and mine arm be broken from the bone.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

For calamity from God was a terror to me, and by reason of His majesty I could do nothing.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

If I have made gold my hope, and have said to the fine gold: 'Thou art my confidence';

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

If I rejoiced because my wealth was great, and because my hand had gotten much;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

And my heart hath been secretly enticed, and my mouth hath kissed my hand;

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

This also were an iniquity to be punished by the judges; for I should have lied to God that is above.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

If I rejoiced at the destruction of him that hated me, or exulted when evil found him —

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Yea, I suffered not my mouth to sin by asking his life with a curse.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

If the men of my tent said not: 'Who can find one that hath not been satisfied with his meat?'

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

The stranger did not lodge in the street; my doors I opened to the roadside.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

If after the manner of men I covered my transgressions, by hiding mine iniquity in my bosom —

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Because I feared the great multitude, and the most contemptible among families terrified me, so that I kept silence, and went not out of the door.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oh that I had one to hear me! — Lo, here is my signature, let the Almighty answer me — and that I had the indictment which mine adversary hath written!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Surely I would carry it upon my shoulder; I would bind it unto me as a crown.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

If my land cry out against me, and the furrows thereof weep together;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the tillers thereof to be disappointed —

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Let thistles grow instead of wheat, and noisome weeds instead of barley. The words of Job are ended.