Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Smlouvu jsem učinil s očima svýma, a proč bych hleděl na pannu?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Nebo jaký jest díl od Boha s hůry, aneb dědictví od Všemohoucího s výsosti?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Zdaliž zahynutí nešlechetnému a pomsta zázračná činitelům nepravosti připravena není?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Zdaliž on nevidí cest mých, a všech kroků mých nepočítá?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Obíral-li jsem se s neupřímostí, a chvátala-li ke lsti noha má:

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Nechť mne zváží na váze spravedlnosti, a přezví Bůh upřímost mou.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Uchýlil-li se krok můj s cesty, a za očima mýma odešlo-li srdce mé, a rukou mých chytila-li se jaká poškvrna:

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Tedy co naseji, nechť jiný sní, a výstřelkové moji ať jsou vykořeněni.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Jestliže se dalo přivábiti srdce mé k ženě, a u dveří bližního svého činil-li jsem úklady:

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Nechť mele jinému žena má, a nad ní ať se schylují jiní.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Neboť jest to nešlechetnost, a nepravost odsudku hodná.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Oheň ten zajisté by až do zahynutí žral, a všecku úrodu mou vykořenil.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Nechtěl-li jsem státi k soudu s služebníkem svým aneb děvkou svou v rozepři jejich se mnou?

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Nebo co bych činil, kdyby povstal Bůh silný? A kdyby vyhledával, co bych odpověděl jemu?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Zdali ten, kterýž mne v břiše učinil, neučinil i jeho? A ne sformoval nás hned v životě jeden a týž?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Odepřel-li jsem žádosti nuzných, a oči vdovy jestliže jsem kormoutil?

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

A jedl-li jsem skyvu svou sám, a nejedl-li i sirotek z ní?

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

Poněvadž od mladosti mé rostl se mnou jako u otce, a od života matky své býval jsem vdově za vůdce.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Díval-li jsem se na koho, že by hynul, nemaje šatů, a nuzný že by neměl oděvu?

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

Nedobrořečila-li mi bedra jeho, že rounem beranů mých se zahřel?

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

Opřáhl-li jsem na sirotka rukou svou, když jsem v bráně viděl pomoc svou:

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Lopatka má od svých plecí nechť odpadne, a ruka má z kloubu svého ať se vylomí.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Nebo jsem se bál, aby mne Bůh nesetřel, jehož bych velebnosti nikoli neznikl.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Skládal-li jsem v zlatě naději svou, aneb hrudě zlata říkal-li jsem: Doufání mé?

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

Veselil-li jsem se z toho, že bylo rozmnoženo zboží mé, a že ho množství nabyla ruka má?

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

Hleděl-li jsem na světlost slunce svítícího, a na měsíc spanile chodící,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

Tak že by se tajně dalo svésti srdce mé, a že by líbala ústa má ruku mou?

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

I toť by byla nepravost odsudku hodná; neboť bych tím zapíral Boha silného nejvyššího.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Radoval-li jsem se z neštěstí toho, kterýž mne nenáviděl, a plésal-li jsem, když se mu zle vedlo?

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Nedopustilť jsem zajisté hřešiti ani ústům svým, abych zlořečení žádal duši jeho.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Jestliže neříkala čeládka má: Ó by nám dal někdo masa toho; nemůžeme se ani najísti?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Nebo vně nenocoval host, dvéře své pocestnému otvíral jsem.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Přikrýval-li jsem jako jiní lidé přestoupení svá, skrývaje v skrýši své nepravost svou?

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

A ač bych byl mohl škoditi množství velikému, ale pohanění rodů děsilo mne; protož jsem mlčel, nevycházeje ani ze dveří.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Ó bych měl toho, kterýž by mne vyslyšel. Ale aj, totoť jest znamení mé: Všemohoucí sám bude odpovídati za mne, a kniha, kterouž sepsal odpůrce můj.

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Víť Bůh, nenosil-li bych ji na rameni svém, neotočil-li bych ji sobě místo koruny.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Počet kroků svých oznámil bych jemu, jako kníže přiblížil bych se k němu.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Jestliže proti mně země má volala, tolikéž i záhonové její plakali,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

Jídal-li jsem úrody její bez peněz, a duši držitelů jejich přivodil-li jsem k vzdychání:

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Místo pšenice nechť vzejde trní, a místo ječmene koukol. Skonávají se slova Jobova.