Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Ako nakigsaad sa akong mga mata; Nan unsaon ko man ang pagsud-ong sa usa ka ulay?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Kay unsaon man ang bahin nga gikan sa Dios sa kahitas-an, Ug ang panulondon gikan sa Makagagahum nga atua sa itaas?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Dili ba kagul-anan alang sa mga dili matarung, Ug kadautan alang sa mga malinapason?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Wala ba siya magasud-ong sa Ug magaihap sa akong tanan nga mga lakang?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Kong ako naglakaw sa kabakakan, Ug ang akong tiil nahamalintak sa limbong
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
(Ipatimbang ako sa usa ka maayong timbangan, Aron ang Dios masayud sa katul-id sa akong kasingkasing);
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Kong ang akong lakang mingtipas sa dalan, Ug ang akong kasingkasing nagasunod sa akong mga mata, Ug kong aniay buling nga nahitapot sa akong mga kamot:
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Nan papugasa ako, ug lain ang pakan-a, Oo, ipaibut ang abut sa akong uma.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Kong ang akong kasingkasing nahaylo sa lain nga babaye, Ug ako nakaghulat sa pultahan sa akong isigkatawo;
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Nan ang akong asawa pagalinga ngadto sa uban, Ug pasagdi nga ang uban managyukbo kaniya.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Kay kana usa ka sala nga makalilisang; Oo, usa ka paglapas nga angayng pagasilotan sa mga maghuhukom:
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Kay mao kanay usa ka kalayo nga magasunog hangtud sa Pagkalaglag, Ug arang makag-ibut sa tibook nakong abut.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Kong ako nakagtamay sa katungod sa akong binatonang lalake ug binatonang babaye, Sa diha nga sila mingsupak kanako;
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Unsa man unya ang akong buhaton sa diha nga mobangon ang Dios? Ug sa diha nga siya modu-aw, unsa man ang akong itubag kaniya?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Wala ba magbuhat usab kaniya ang nagbuhat kanako diha sa tagoangkan? Wala ba kaming duha himoa sa sulod sa tagoangkan?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Kong ang kabus gidid-an ko sa ilang gikinahanglan, Kun gikawang ko ang mga mata sa balo nga babaye,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Kun ako lamang usara ang nagakaon sa akong hungit, Ug ang mga ilo wala makatilaw niana
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(Dili, sukad sa akong pagkabatan-on siya nagatubo uban kanako nga ingon ako sa amahan niya, Ug ako nagmatoto sa balong babaye sukad pa sa tagoangkan sa akong inahan);
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Kong dinhay bisan kinsa nga nakit-an nako nga namatay tungod sa pagkawalay bisti, Kun ang hangul walay saput;
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Kong ang iyang hawak wala magpanalangin kanako, Ug kong siya wala kainiti tungod sa balhibo sa akong carnero;
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Kong gibakyaw ko ang akong kamot batok sa mga ilo, Tungod kay nakita ko ang akong magtatabang diha sa ganghaan:
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Nan ipatagak ang akong abaga gikan sa balikhaw, Ug ang akong bukton maputol unta gikan sa bukog.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Kay ang kagul-anan gikan sa Dios makapahadlok kanako, Ug tungod sa iyang pagkahalangdon ako dili makabuhat bisan unsa.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Kong ang bulawan maoy gihimo ko nga akong paglaum, Ug giingon ko ang bulawang lunsay: Ikaw mao man ang akong pagsalig;
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Kong ako nagkasadya tungod kay daghan ang akong bahandi, Ug tungod kay daku ang natigum sa akong kamot;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Kong nakita ko ang adlaw sa diha nga kana minghayag, Kun ang bulan nga nagpanaw sa kadan-ag,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
Ug ang akong kasingkasing nahaylo sa tago, Ug ang akong baba mihalok sa akong kamot:
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
Kini usab maoy usa ka sala nga pagasilotan sa mga maghuhukom; Kay igalimod ko unta ang Dios nga atua sa itaas.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Kong gikalipay ko ang pagkalaglag niadtong nagdumot kanako, Kun nagpahataas ako sa akong kaugalingon sa diha nga siya hingkaplagan sa kadautan:
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
(Oo, wala ko pasagdi ang akong baba nga makasala Sa pagpangayo sa iyang kinabuhi uban ang usa ka panghimaraut);
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Kong ang mga tawo sa akong balong-balong wala manag-ingon: Kinsay makakita ug mausa nga wala mabusog sa iyang makaon?
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
(Ang dumuloong wala makapuyo sa dalan; Apan gibuksan ko ang akong mga pultahan alang sa lumalangyaw);
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Kong ingon kang Adam ako nagtabon sa akong mga kalapasan, Sa pagtago sa akong sala sulod sa akong dughan,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Tungod kay nahadlok ako sa daku nga panon sa katawohan, Ug kay nakapalisang kanako ang pagtamay sa mga kabanayan, Busa ako naghilum ug wala gumala sa akong pultahan,
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Oh, nga ania untay usa nga magpatalinghug kanako? (Ania karon, ania ang akong timaan, patubaga kanako ang Makagagahum) Ug nga ania unta kanako ang sumbong nga gisulat sa akong kabatok!
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Sa pagkamatuod akong pas-anon kana unta sa akong abaga; Ibugkos ko kana kanako ingon sa usa ka purongpurong:
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Kaniya akong ipahayag unta ang gidaghanon sa akong mga lakang; Ingon sa usa ka principe, siya pagaduolon ko.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Kong ang akong yuta nagasinggit batok kanako, Ug ang mga tudling niana managdungan sa pagpanghilak;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
Kong gikaon ko ang mga bunga niana sa walay bayad, Kun gipildi ko ang kinabuhi sa mga tag-iya niana:
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Kasampinitan ang patugka ilis sa trigo, Ug kogon ilis sa cebada. Natapus ang mga pulong ni Job.
